ROCK Föredrar originalet.
Låt mig förklara:
U2 har i flera år spelat in mer eller mindre lyckade covers på U2. För det mesta har gruppen släppt sämre karaokeversioner av sig själva.
Och ”Get out of your own way”, den senaste singeln från kommande albumet ”Songs of experience”, är ingen anmärkningsvärd kursändring.
Här ska den analoga kärnpubliken, de som har följt bandet sedan 80-talet, känna igen sig.
Den atmosfäriska inledningen med lågmält ringande gitarrer och kyrkorgel placerar lyssnaren i samma öppna landskap som ”Where the streets have no name”.
Adam Clayton spelar som vanligt en variant på basgången från ”With or without you”. The Edge hojtar ”ååååååh”. Och ”ååååååh”, igen. Bonos verser kunde vara från otaliga låtar som U2 har släppt efter 1997. Välj någon bara, det är faktiskt inte så noga. Och så en ”Beautiful day”-liknande kaskadrefräng på det.
Bortsett från ett kort inhopp av Kendrick Lamar – Bono gästade som bekant hiphopstjärnans senaste album – sitter kvartetten och bygger Lego av gamla klossar som de har använt förr.
Visst, U2 har släppt större misslyckanden förr. Vi slipper den bulldozerboogie som de med jämna mellanrum utsätter världen för. The Edge ska inte lämnas ensam i ett rum med några distpedaler, det är sedan gammalt. Smakdomstolen i Haag förbjöd det redan år 2000 efter anskrämliga ”Elevation”.
”Get out of your own way” väcker en viktig fråga:
Är ”Moment of surrender” från 2009 den sista riktigt stora låten med det irländska dansbandet, förlåt, rockbandet?
Det verkar tyvärr inte bättre.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!