POP Konceptet livealbum känns nostalgiskt. Jag minns hur jag som barn köpte liveskivor med mina favoritartister, blundade och lyssnade på publikens jubel i cd-freestylen, fantiserade att jag var där.
Att agera drömsk språngbräda är nog livealbumets tydligaste existensberättigande. Men att fånga en konsert via ett mixerbord är svårt. Det finns ju så mycket annat än musiken. Den visuella och kollektiva upplevelsen, hur det luktar, känns i luften, den icke-nedladdningsbara känslan av att vara där.
Om det nu går att fånga lite av den känslan har Per Gessle och hans kumpaner gjort ett bra jobb på ”En vacker kväll”, inspelad under sommarens turné, där Gessle för första gången blandade låtar från solokarriären, Gyllene Tider och Roxette. Om man blundar hårt kan man se ljuset en julikväll, känna doften av kaffe på termos och se solbrända människor, trots nattsvart december.
Tolv låtar har valts ut. Jag hade gärna hört hela konserten, kan sakna GT-pärlor som ”Det hjärta som brinner” och ”Ljudet av ett annat hjärta”. Fokus ligger hur som helst på balladerna och de får alla ”the Nashville treatment” av det lysande bandet. Lyssna bara på ”It must have been love” med stråk och steel guitar.
Bäst är ”Honung och guld”, en tidigare aldrig live-luftad ”Puls”-raritet och en av de finaste balladerna Gessle skrivit: ”Juni, juli var redan historia/Augusti var bara ett barn/Jag var inte äldre än att sommarens fingrar/Kunde linda mej i samma garn.”
Sången sammanfattar på sätt och vis hela den värld vi lärt känna som Per Gessles när den är som vackrast. Den där det alltid är tidig augusti, en ensam mås svävar över en pojke på den tomma stranden och sommarkärleken just har åkt hem.
BÄSTA SPÅR: ”Honung och guld”.

LÄS OCKSÅ: Ödmjuk västkustpop från Per Gessle – recension av albumet ”En vacker dag”
LÄS OCKSÅ: En ovanligt personlig Per Gessle – recension av albumet ”En vacker natt”
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!