Startsida / Inlägg

Vacker final av Olle Ljungström

av Håkan Steen
Olle Ljungström, sångare Sverige, mössa huvudbonader
Olle Ljungström, 1961-2016, evigt saknad. Bilden är från 2013 och den sista fotosession han gjorde för Aftonbladet. Foto: Magnus Wennman

ollecoverRateOlle Ljungström
Måla hela världen
Live Nation/Metronome/Warner

POP Olle Ljungströms nionde soloalbum var redan från början tänkt att bli en överraskning, bara inte riktigt på det här sättet.
Olle och jobbade med albumet i hemlighet under två års tid, hemma i Gräfsnäs utanför Alingsås med vännen och producenten Torsten Larsson.
Planen var ett dubbelalbum, fullt av spretiga infall.
I planen ingick definitivt inte att Olle skulle dö innan skivan var klar. Tärd av sin sjukdom insåg han förstås att risken fanns och bestämde därför att musiken skulle ges ut vad som än hände. Men diskussionerna med Torsten handlade betydligt mer om vilka av de nya låtarna som skulle kunna fungera att spela på en kommande turné.
Efter Olles bortgång i maj i fjol samlade Torsten ihop de inspelningar som fanns, gjorde klart låtarna med Olles liveband och kom fram till att en enkelskiva av mer traditionellt Ljungström-snitt trots allt skulle göra musiken mest rättvisa.
Den skivan visar sig glädjande nog vara alldeles utmärkt. Nervigare och skarpare än förra albumet ”Släng in en clown”, med en Olle Ljungström som både hittar glasklara melodier och spritter av oefterhärmlig verbal briljans: ”siktet är inställt med hasch”, ”dans med blodig sko”, ”vi faller på änglars vis”, ”jag är en tapet, så våldsamt lagom, varken smal eller fet”.
Med mera, med mera. Be mig inte tolka vad någon av låtarna handlar om. ”Mening” är som vanligt inte poängen med Olle Ljungström. Det är känslorna han lyckas trigga när han parar den sortens fraser med glasklara popmelodier i en så klassisk tradition att de mest uppenbara referenserna stavas Rolling Stones och Neil Young (sångmelodin i ”Århundradets bästa brott” är i princip ”Cinnamon girl” rakt av).
Skivan präglas av avslappnat, avskalat akustiskt rocksväng. Nästan bara ”Alice” sticker av lite, med sitt taggigare Bob Hund-driv.
På ett sätt är det förstås vemodigt att lyssna. Och det händer att Olle låter lite mer sliten och fårad än vi är vana vid, inte minst i en snutt sparat studiosnack.
Men även den är väldigt Olle. Och skivan känns betydligt oftare som ett verk av en konstnär fångad mitt i inspirationsflödet, alltjämt full av kreativitet.
”Måla hela världen” blir således en både stilren och vacker final på en unik karriär.

BÄSTA SPÅR: ”Du vill va min”. Egentligen rätt simpel akustisk Stones-ig woo hoo-boogie som Olle gör något betydligt mer av med rader som ”han är satt i depå” och ”ligga lågt och älska högt”.
VISSTE DU ATT… Albumtiteln är lånad från barnlåten ”Jag ska måla hela världen lilla mamma” från 1952, känd framför allt med Anita Hegerland. Ljungströmskt värre.
LYSSNA OCKSÅ PÅ: Olle-albumen ”Sju” och ”Släng in en clown”, Rolling Stones ”Exile on Main Street” och Neil Youngs ”Everybody knows this is nowhere”.

LÄS OCKSÅ: En oefterhärmlig röst i svensk musik har tystnat – alldeles för tidigt

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB