Startsida / Inlägg

Aerosmith är ett föredöme för alla

av Mattias Kling
The Toxic Twins är fortfarande giftigare än de flesta band. Foto: Rickard Nilsson
The Toxic Twins är fortfarande giftigare än de flesta band. Foto: Rickard Nilsson

RateAerosmith
Plats: Festival Stage, Sweden Rock.
Publik: Typ alla på festivalen? Ja, alla.
Längd: Runt 110 minuter.
Bäst: ”Dream on”, ”Rag doll” och ”Dude (looks like a lady)”. För att nämna några.
Sämst: Fyra covers är i alla fall tre för många.

NORJE. Om det här verkligen är farväl tar Aerosmith det med flaggan i topp.
47 år in i karriären är gruppen fortfarande ett föredöme. En mall som många borde mäta sig emot.
Och som faktiskt inte behöver ta slut just här, just nu.
Varje festival behöver ett band som förenar. Som lockar alla besökare till samma plats, på samma tidpunkt, som drar fokus från popcornstånd och campingfylla – och får nära nog 50 000 ögon att riktas åt ett och samma håll.
Tack och lov är en viss Boston-kvintett just den gruppen. Efter att det har varit ganska glest framför Festival Stage under exempelvis Doro och Alter Bridge är det strax efter tio på kvällen trängsel ända ut till matknallarna som ramar in utrymmet framför Sweden Rocks största scen. Alla är där. Och alla ska med.
Inga konstigheter med det.
Jag skulle snarare kalla det väldigt rimligt.
För trots en i högsta grad turbulent karriär – att frontparet Steven Tyler och Joe Perry länge gick under namnet ”The Toxic Twins” säger en del om det – är Aerosmith fortfarande ett liveband som slår många av sina yngre konkurrenter på fingrarna när det gäller att äga och fylla ut en världsscen.
Tänk bara på ögonblicket i ”Dream on” när gifttvillingarna i låtens crescendo kliver upp på ett flygellock, när de skickar upp ”Love in an elevator” till högsta våningen redan som femte nummer eller när de får den smeksamma ”Armageddon”-balladen ”I don’t want to miss a thing” att kännas som en mjuk filt runt mjälten.
Det finns emellertid svackor. När en duo Fleetwood Mac-tolkningar (”Stop messin’ around” och ”Oh well”) får kliva in efter inledningens explosion går luften ur såväl publik som stämning, och att de ödslar sin begränsade tid på ytterligare covers på The Beatles och James Brown känns onödigt. Speciellt med tanke på att det här ska vara sista gången vi ser ensemblen i Sverige.
Emellertid, detta är blott gupp på vägen. För utspridda över en timme och femtio minuter är Aerosmith ett föredöme. En mall. En samling ärrande veteraner som visar alla – såväl samtida kollegor som senare tillkomna uppkomlingar – hur en rockshow ska presenteras.
Är det här verkligen ”aero vederci” så är det en final i världsklass.

LÄS MER FRÅN SWEDEN ROCK HÄR!
LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

LÅTLISTAN 1. Let the music do the talkling 2. Young lust 3. Cryin’ 4. Livin’ on the edge 5. Love in an elevator 6. Janie’s got a gun 7. Stop messin’ around 8. Oh well 9. Mama kin 10. Back in the saddle 11. Chip away the stone 12. Sweet emotion 13. I don’t want to miss a thing 14. Rag doll 15. Come together  16. Dude (Looks like a lady) Extranummer 17. Dream on 18. Mother popcorn 19. Walk this way

  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB