HÅRDROCK Att leva på gamla meriter är inget för Europe. Sedan återföreningsalbumet ”Start from the dark” för 13 år sedan har Upplands Väsby-kvintetten ständigt försökt förnya sig själva.
På elfte fullängdaren ”Walk the earth” cementeras det sound som format deras senaste album, i synnerhet ”Bag of bones” (2012) och ”War of kings” (2015). Även den här plattan är en bluespräglad smältdegel av influenser från ikoniska akter som Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple.
Men 2017 låter Europe mer bekväma och självsäkra än någonsin. Som om de har hittat hem. Både i sitt sound och hos producenten Dave Cobb (Rival Sons, Chris Stapleton, Shooter Jennings med flera), som också anlitades till ”War of kings”. Genom att krama ut det bästa ur respektive medlem hjälper han till att göra det här till bandets starkaste platta sedan omstarten.
Det går att skriva meterlånga essäer om Joey Tempests röst, som imponerande nog fortfarande utvecklas med varje släpp. Men det är framför allt John Norum (gitarr) och Mic Michaeli (keyboard) som dominerar i ljudbilden. ”Walk the earth” fullkomligen sjuder av sällan skådad gitarrvariation. Från nedsvärtade slingor i ”Kingdom united” till läckert distande i grooviga ”Haze” och ”Wolves”.
Samtidigt hade inte plattan varit hälften så lyckad utan Michaelis melodier, som också är den starkaste kopplingen till bandets musikaliska rötter.
Europe är även begåvade låtarkitekter. Styrkan i ”Walk the earth” ligger främst i variationen och det kittlande mötet mellan experimentlusta och teknisk skicklighet.
Ta avslutande sjuminutereposet ”Turn to dust” som exempel. En välsmakande moderniserad hybrid av Led Zeppelin och tidiga Rainbow som når sitt klimax när Tempest levererar gåshudsframkallande Robert Plant-frenesi.
Det råder ingen tvekan om att Europe skapar den musik de själva älskar. Vilket titelspåret vittnar om: ”And we walk the earth with our heads held high/For the life we want/We’ve got to fight/We walk the earth like champions”.
Europe behöver inte, och verkar uppenbarligen inte vilja, upprepa historien. Nuet är minst lika spännande rent musikaliskt, om inte mer. ”Walk the earth” bäddar dessutom för en ljus framtid – och en trolig placering på årsbästalistan.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!