Startsida / Inlägg

Omtumlande men ojämnt bokslut från Deep Purple

av Mattias Kling
Deep Purple på scen i Oslo i november 2009. Den 6 november tar de sin ”The long goodbye”-vända till Sverige. Foto: Kyrre Lien/AP/TT
Deep Purple på scen i Oslo i november 2009. Den 6 november tar de sin ”The long goodbye”-vända till Sverige och Hovet i Stockholm. Foto: Kyrre Lien/AP/TT

Deep Purple ”InFInite”RateDeep Purple
InFinite
Ear music/Playground

ROCK Att designen på innerkonvolutet knyter an till klassiska ”In rock” (1970) handlar mer om att knyta ihop och summera än att gruppens tjugonde studioalbum är en väldigt senkommen uppföljare till genombrottsalbumet.
47 år efter nämnda skivsläpp börjar Deep Purple nämligen se vägs ände. Vilket inte bara markeras genom det okonventionella, men viktiga, bruket av versaler i plattans titel – utan även genom att gruppens kommande turné går under namnet ”The long goodbye”.
Det är således ett stort ansvar kvintetten axlar på ”InFinite”. Inte bara ska de följa upp listframgången ”Now what?!” (2013), det är även tio låtar som eventuellt ska ta bandets minne in i den evighet som titeln hänvisar till. Och dessutom en förpliktelse som medlemmarna, i alla fall bitvis, tar sig an med största envishet.
Under ledning av producenten Bob Ezrin (Alice Cooper, Kiss, Deftones med flera) har britterna i stora delar tagit fasta på de tyngre och mer progressiva elementen i karriären. Förstasingeln ”Time in bedlam” knyter snyggt an till 45-åriga ”Machine head”, det funkdrivna hänget i ”Hip boots” sitter lika skomakarperfekt som de orientaliska slingorna i ”Birds of prey” och keyboardisten Don Airey lyfter ”All I got is you” till en av gruppens mest omtumlande stunder på väldigt många år.
Men – och invändningen känns extra relevant med tanke på skivans möjliga funktion som bokslut – dessa höjdpunkter tvingas nöta rygg med en rad oinspirerade låtar. När Purple kopplar på autopiloten i exempelvis ”One night in Vegas” eller en märkligt arrangerad ”On top of the world” låter det som att de vill ha avskedet avklarat så snabbt som möjligt, vilket understryks extra av en poänglös avrundningscover på The Doors ”Roadhouse blues”.
Någon ny ”In rock” är ”InFinite” då rakt inte. Knappast heller något i närheten av ”Perfect strangers” eller ens i klass med ”Purpendicular”. Bara ljudet av ett Deep Purple som – möjligtvis – har inlett ett långt farväl till en av hårdrockens största karriärer.
BÄSTA SPÅR: ”All I got is you”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB