Två bastanta män går upp på scenen och svänger lika mycket som Piff och Puff.
Intensiteten hos El-P och Killer Mike i Run The Jewels är ibland så maxad att den känns animerad.
Den dynamiska hiphopduon är lika hård och underhållande som Piffens och Puffens kaotiska slagsmål med hunden Pluto i julgranen. Man sugs in i musiken som när Musse Pigg tar tag i Plutos svans och försöker dra ut honom ur det stackars barrträdet.
Annars har Run The Jewels väldigt lite gemensamt med Walt Disney. Det låter snarare som att två pitbullterriers sitter och spelar gamla Nintendospel på högsta volym (”36 inch chain”). Eller som att de har gjort soundtracket till senaste ”Blade runner”-filmen (”Thursday in the danger room”).
Killer Mike har ett tungt, aggressivt och ofta souligt flow. El-P är i sin tur den knäppa virtuosen. Det mest imponerande är hur lätt och tajt de passar verserna mellan varandra.
Run The Jewels är i grund och botten renläriga traditionsbärare. Stilidealet har egentligen inte ändrats sedan El-P var medlem i Company Flow och skivbolaget Rawkus var synonymt med alternativ hiphop. De massiva oljudsväggarna hos The Bomb Squad, producentteamet bakom Public Enemy, och The Beastie Boys är en ständig referenspunkt. Ingen av förebilderna skulle dock komma på tanken att ge ut ett remixalbum där de bärande beatsen består av jamande katter.
När basgången i ”Blockbuster night part 1” ringlar sig fram genom lokalen är det briljant. Men attacken är inte lika hardcore mot slutet. Konserten ger dock en hint om hur omtumlande Run The Jewels kan vara under riktigt explosiva kvällar.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!