Döden drabbar oss alla förr eller senare (och vissa redan i fredags)
avSom ni säkert har märkt slipper ni inte metalfarbrors rantande i detta forum heller.
Och så här på premiärdagarna kan det ju vara på sin plats att bjuda på lite rörligt och ljudligt, från fredagens konsert med hyllningsgruppen Death To All som då spelade på ett oväntat välbesökt Klubben i Stockholm.
Det handlar alltså om att hylla och högtidlighålla minnet av Chuck Shuldiner, en av hjärnorna bakom dödsmetallen såsom frontman och huvudvisionär i påpassligt döpta gruppen Death. Och en begåvad musiker som ironiskt nog, med tanke på sin genrehänvist, gick bort till följd av en hjärntumör i december 2001.
Det som nu turnerar runt under namnet Death (DTA) är i alla fall en überkompetent samling musiker som de flesta på ett eller annat sätt kopplas till Shuldiners livsverk. Det vill säga Gene Hoglan (även i Dark Angel), Bobby Koeble, basisten Steve DiGiorgio (Sadus med flera) samt Cynics Max Phelps som agerar raspröst och centergitarrist.
Och naturligtvis låter det bra. Sällskapet är så pass rutinerat att det inte har några som helst problem med att levandegöra exempelvis ”Lack of comprehension”, ”Flattening of emotions” eller det tidigare, mer dödsgruffande, materialet från ”Leprosy” och ”Scream bloody gore”.
Det är vad det är. Ungefär som Thin Lizzy utan Phil Lynnot. Ett hyllande av ett musikaliskt minne snarare än en konventionell konsert. Och precis när sorgen och saknaden känns som störst förkunnar bandet att Twisted Sisters A.J. Pero gått bort och jammar loss på ”We’re not gonna take it”. Vi kan kalla det gott i intentionen och ett emotionellt initiativ, men det blir ändå en död punkt som ensemblen hade klarat sig utan.
Här nedan har ni i alla fall en minut med lite bootlegmusik och ljud.