I dag släpps Blurs trevliga nya album. Härmed inleds den officiella Blur-veckan. Så jag häller upp en kopp PG Tips-te och blåser Alex James-luggen åt sidan. Men egentligen är det bara ännu en vecka i ett Blur-liv. Inget annat band har betytt så mycket för mig som Colchester-kvartetten.
Jag respekterar och supportar vad de gör på ”The Magic Whip”. Men mina förväntningar på ett nytt Blur-album 2015 är orimligt höga.
Därför har jag – lätt förmätet – samlat tio sånger som fångar hur ”The Magic Whip” skulle ha låtit om jag var bandets redaktör/producent/chef. En del gospel-ballader, en del trasig Graham Coxon, en del marockanska musiker och en Damon Albarn som sjunger så ögonen vattnas av melankoli.
Med det sagt – jag kommer lyssna på ”The Magic Whip” till Noel Gallagher hotar att göra verklighet av sitt ”gentlemen’s agreement” och återförena Oasis.