Vi är ju några stycken som mer eller mindre tappade Josh Rouse någonstans där vid flytten till Spanien och sångarens största kastanjettrus. Men lystring. Nu är Nebraskasonen nämligen tillbaka, på riktigt. Nya plattan ”The embers of time” är kanske ingen ny ”Nashville” eller ”1972” men den vibrerar tveklöst av just de här albumen. Både till soundet och låtskrivandet.
Lyssna bara på den bekanta värmen i ”Time” och ”Pheasant feather”. Eller kolla in det här fina akustiska klippet på öppningsspåret ”Some days I’m golden all night”.

Välkommen tillbaka, Josh. Nu vore det ju trevligt med några Sverigedatum, förslagsvis på typ Södra Teatern.