POP Att se Mumford & Sons spela live brukade vara som att bli omkullsprungen av ett logdanssällskap i arbetsplagget denimbyxa. En air av då genomsyrade den musik som uppkommit i den moderna storstaden. Kanske är det inte konstigt att de fyra britterna på sin tredje skiva slängt ut både banjon och mandolinen. Efter att till och med Avicii blivit så kittlad av folkpopfjädern att hans hitsingel ”Wake me up” i folkmun fått namnet ”Mumford & Sons-låten” ville de något annat. Tyvärr. Efter att ha låst in sig i en studio i Brooklyn tillsammans med producenten James Ford kom Mumford & Sons ut med ett album som andas ingenting. Eller jo, anonym rock. Det är musik gjord för att själlöst flåsa runt på en ishallsscen. Man blir inte besviken. Man blir arg. Sedan blir man besviken.

BÄSTA SPÅR: Gitarrerna i ”Wilder mind” är inte dumma.