SOUL Åh, fan. Det är alltid lika överraskande när ens fördomar får en hink vatten i ansiktet. Melody Gardots crossover mellan jazz och soul har för det mesta varit ett fint bakgrundsljud. Enda stället där hon verkat originell och ”edgy” är väl som musikgäst i ”Skavlan”. Men på ”Currency of man”, hennes fjärde album, vill inte musiken smälta in i festminglet som loungepianisten borta i hörnet. Låtarna teaterhostar, begär ordet och kräver ens uppmärksamhet på ett helt annat sätt. Den utvecklingen håller inte hela vägen. Att skapa en egen identitet är svårt så länge musiken bygger på gammal retrokitsch som andra artister gjort bättre förr. Det blir som bäst när hon lämnar trygghetszonen och hittar en funkig kompromiss mellan Erykah Badus idéer om soul och Adeles lyxigt arrangerade melankoli.
Bästa spår: ”It gonna come”.