På Berns ger en skönsjungande Mapei lite till alla. Till bästa vännerna, de danssugna, de kärlekskranka – och till alla som kanske saknat Mapei, rapparen.

Efter minst fem års väntan fick hiphop-Sverige till slut sitt debutalbum från Mapei. Men det var ingen rapskiva, utan en amerikanskt klingande, ganska glossy popplatta. I en enda låt dominerar rappen hon blivit omsnackad för.

Så det är publikfriande och skönt att Jacqueline Mapei Cummings inleder sitt Stockholmsgig med att iklädd en fet vit päls riva av rapdängan ”Second to none” med extra dansanta beats, röstförstärkning från trummisen och en ösig dans som bränner av osynliga raketer redan i första akten.

Lever hon upp till det öset under resten av kvällen? Ja, ofta. ”Come on baby” klär i nedsaktade, hårda beats. Det går överraskande naturligt att bygga på ljudbilden och energin och översätta feelgoodskivan till en liveshow som får även den stela Stockholmspubliken att svänga på höfterna. I alla fall lite diskret, mer och mer – och en liten tändare åker faktiskt upp.

Den som saknar rapparen Mapei får faktiskt sitt på Berns. Både i covers och insprängt i eget. Och när hon sjunger stretchar hon sina souliga stämband ganska riskabelt långt. Men det låter topp varenda sekund.

Mellansnacken bjuder på Stockholmsminnen från den transatlantiska pendlaren – och anklagelsen att publiken utnyttjar henne för att ha nåt att göra på dejten. Temat för kvällen, både i låtar och mellansnack, är just kärlek och gemenskap.

Det blir ingen superdramatisk, smyckad scenshow eller några chockerande överraskningar. Men det räcker bra så här och livemusikerna imponerar. Mapei lämnar oss med ett fånigt leende på läpparna.

Alla låtarna:

Second to none
Change
Blame it on me
Do for love (beat hon rappar till)
Things you know nothing about
Believe
New York state of mind (beat hon rappar till)
Million ways to live
What’s in it for me
Keep it cool
Forbidden fruit (beat hon rappar till)
Come on baby
Don’t wait
As one