NORRKÖPING. Aaaa-aa-ah.

Vad var det?

Jo, det var några körer som flyger högt över det mesta annat.

Extranummer på en festivalspelning är måhända inte den klipskaste idén som går att rota fram ur byrålådan.

Det blir ju lite som en nål i stämningsballongen. Ett litet hål som får peppen att pysa ut, en ärligt onödig paus – speciellt då gigtiden är satt till i sammanhanget sparsmakade 60 minuter.

Därför är det inte konstigt att så många på vänsterflanken tolkar ”Mr Clean” som avrundningsnummer och retirerar över till främsta fållan inför Lamb Of God på angränsande Panoramascenen.

Det är synd för bandet, beklagligt för de som de facto avviker.

För därmed missar de den utmärkta uppväxling av temperamentet som Örebrokvartetten lägger i samtidigt som ”Penguins & polarbears”. En pulshöjning som behövs, speciellt då Mathias Färms och Erik Ohlssons stödkörer ofta befinner sig långt över Nikola Sarcevics huvudsång och då ljudbilden ofta är ganska så grötig och oöm mot låtarna.

Energin går liksom inte fram. Den fastnar någonstans vid kravallstaketet och dricker vatten med scenvakterna. Trist och sorgligt, speciella med tanke på Millencolins starka låtarsenal.

Eller, som gruppen själva uttrycker det i sista låten: ”Close, but no cigar”.