NORJE. Fantastiska hits.
Och en fantastiskt ojämn show.
Soundet är sig likt.
Def Leppard doppar mustiga AC/DC-riff i spunnet socker.
Receptet sålde mer än popcorn på 80-talet.
Hitsinglarna var så radiovänliga att stereoapparater från Kiruna i norr och Ystad i söder sprang ut och köpte kondomer. De ville inte riskera att ha för mycket oskyddat sex.
Och även om Def Leppard är så tillgängliga att alla, precis alla, är välkomna finns det egentligen inga andra som låter som dem.
Även live har den enarmade trummisen Rick Allen det där urtypiska, våta ljudet som var musikens motsvarighet till axelvaddar för ungefär 28 år sedan. Det plaskar och skvätter ordentligt i PA-systemet.
Def Leppard byggde sin attityd på låtar, låtar, låtar. Tillsammans med producenten Robert John ”Mutt” Lange skapade de en formel av guld.
Det går fortfarande inte att hitta några fel eller brister i en ”Animal”.
Eller en ”Photograph”.
Eller en ”Hysteria”.
Det är som om melodierna utrustats med skottsäkert glas och vaktas av 100 Secret Service-agenter. De går inte att komma åt eller skada.
Med det inte sagt att spelningen saknar svaga stunder och frågetecken.
Ibland verkar det som det brittiska rock’n’pop-bandet inte vet hur de ska fylla tomrummen mellan sina evergreens.
Hur ska man annars förklara Rick Savages poänglösa och taffliga bassolo? Eller Phil Collens och Vivian Campbells lika trista gitarrduell i ”Switch 625”? Eller den rumphuggna covern på ”Rock on” av David Essex?
Det är också svårt att begripa varför sångaren Joe Elliott, som hela tiden försöker svinga sitt stativ som Rod Stewart, måste kyla ner stämningen ytterligare med den akustiska bagatellen ”Two steps behind”.
De främsta låtarna och melodierna hade gott kunnat stå för sig själva.
Sedan märks det att sången och körerna ibland blir för svåra att återskapa live. Bandet har inte riktigt samma röstkapacitet längre, vilket blir tydligt i den haltande versionen av ”Love bites”.
Men det har framförts sämre nostalgi på de här scenerna förut.
För ett band som alltid har låtit bäst i ett par dyra hörlurar överträffar konserten förväntningarna.