Kiitos för sisun, Battle Beast
avBattle Beast
4Sound Stage, Sweden Rock Festival.
Bäst: Noora Louhimo.
Sämst: Pausstyckena – ”Sommaren är kort”, ”Mamma mia” och ”Helan går” – är korta men irriterande.
NORJE. Basisten Eero Sipilä ser onekligen ut att ha sitt livs torsdagskväll. Han liksom studsar in på scenen, snurrar nästan omkull sig själv på kuppen och agerar som en vilt headbangande och glesnande golvmopp speltiden ut.
Men det som verkligen skiljer Helsingforskvintetten från de andra uppstickarna på power metal-åkern är frontande Noora Louhimo. Som en röstmässig blandning mellan Doro Pesch och en ung Rob Halford är hon ett rart undantag i den här korvparaden som dominerar scenerna på Sweden Rock. Hon sjunger liksom med ett magstöd som heter duga, snurrar runt som konfetti i full storm och gör att exempelvis ”Let it roar”, ”Out of control” och ”Black ninja” troligtvis låter bättre än vad de egentligen här.
Dock märks det att gruppen bara har tre plattor i ryggen – och dessutom har träffat riktigt rätt först med årsgiven ”Unholy savior”. Det är liksom ganska långt mellan toppnummer likt ”I want the world… and everything with it” eller den förtjusande 80-talspralinen ”Touch in the night” och debutens ”Enter the metal world”, vilket också visar vilken potential den har att växa sig riktigt stolt.
Missa inte att ha ögonen på Battle Beast i framtiden.