NORRKÖPING. Nä, nu blommar det…

San Francisco-gruppen tycks ha tagit med sig ett helt växthus upp på scenen och bjuder frikostigt av prunkande plantor från karriärens brokiga bukett.

Det låter naturligtvis strålande och är vansinnigt underhållande. Med en repertoar som ständigt sicksackar mellan uttrycken och blir det en nervkittlande och spännande 75 minuter. Från Mike Pattons visselstund i en försiktigt omarrangerad ”Midlife crisis” till Roddy Bottums mysfarbrorvaggande bakom klaviaturen. Från hård metal (”The gentle art of making enemies”) till ironisk soul (”Easy”), loj funk (”Evidence”) och sorglös raprock (”We care a lot”).

Det är liksom svårt att hitta något egentligt ogräs i den här rabatten. Den är lite för uppsluppet tjusig för det. För snillrikt komponerad och egensinnig för att inte hålla rakt igenom de 75 minuterna.

Det är bara att tacka och ta emot ytterligare en comeback som håller hela vägen i mål. Även om alltför få utnyttjar skarven mellan Lars Winnerbäck och Robbie Williams åt festivalens bästa finsmakarrock