NORRKÖPING. Det är svårt att inte gilla idén med en dj klädd i gigantiska Musse Pigg-öron.
Men, för att prata med Filip & Fredrik, har det nåt?

Att stå och vara mystisk på en scen bakom några maskiner blev en grej med Daft Punk och en av dem som lyckats bäst med att kopiera det konceptet är den 34-årige kanadensaren Joel Thomas Zimmerman, numera väldigt känd som Deadmau5.
Som torsdagens avslutningsakt i den kyliga Bråvalla-natten lockar han stora skaror till Luna-scenen med sin progressive house. Hans stora visuella feature är att han uppträder i ett stort mushuvud, så pass inspirerat av Musse Pigg att han så sent som tidigare i veckan slutligen lyckades lösa en segdragen dispyt med Disney om varumärkesintrång.
Det ska han vara glad för. Musse-öronen som guppar i takt med musiken mitt i ett inferno av ljuseffekter är det stora underhållningsvärdet med Deadmau5. Och då är det tricket ändå inte superkul. En kille intill mig i publiken som har klätt ut sig till ko känns de facto åtminstone nästan lika kul.
Musiken har nämligen väldigt svårt att engagera. En ganska basal, för att inte säga banal, form av house och electro utan någon riktigt dramatik. Det är melodier och beats som passar bra att snubbla runt och vara festivalförvirrad till på fyllan, vilket gör scentiden efter midnatt högst ändamålsenlig för Deadmau5. Men som nykter recensent får man sannerligen inte mycket med sig hem.
Om man har sett till exempel Avicii eller Axwell & Ingrosso känns inte heller de visuella effekterna speciellt mindblowing. Det är i sammanhanget ganska standardiserad bild- och ljusmuzak. Och inget blir förstås bättre av att Zimmerman ungefär halvvägs in i setet tar av sig Musse-huvudet och noddar vidare som en helt vanlig dj.
Så: har det nåt?
Jag kan inte annat än att plocka fram den röda spaden.