NORRKÖPING. Calvin Harris må vara gränslöst framgångsrik, ha de största hitsen och de mest påkostade effekterna.
Showen han levererar är knappast den mest innovativa.

Isande kyla sveper över Bråvalla-fältet och det är uppbrottsstämning i luften när den 31-årige superstar-dj:n från Skottland kliver på som festivalens sista stora akt.
Sedan debutalbumet med den blygsamma titeln ”I created disco” släpptes för åtta år sedan har Calvin Harris skördat rent bländande framgångar med en lång räcka danshits. Han är världens mest välbetalda dj de senaste två åren och i veckan rapporterades det att Harris och inte alldeles okända flickvännen Taylor Swift är underhållningsvärldens mest framgångsrika par just nu, den nätta summan 146 miljoner dollar drog de tillsammans in i fjol.
Så vi behöver knappast stå och oroa oss för att Harris överkonsumerar när han brassar på med sprakande ljusshow och praktfullt avslutningsfyrverkeri på Bråvalla-fältet.
Vad som känns mer bekymmersamt är att denne edm-gigant rent showmässigt knappast känns som branschens mest innovative aktör.
Han spelar safe med sin långa parad av poppiga hits, rullar ut sina två Ellie Goulding-samarbeten ”I need your love” och ”Outside” och ”We found love” som han gjorde åt Rihanna.
Inga tvivel råder om att det fungerar, de som alltjämt är kvar exploderar lydigt i grupp vid varje break som Harris laddar upp.
Men jämfört med till exempel Axwell & Ingrosso, som hade exakt det här jobbet på Bråvalla i fjol, eller Major Lazers underhållande galenskaper på samma scen bara några timmar tidigare, känns Harris lite för clean, lite för trygg, för att det ska bli spännande på riktigt. Han må vara en av genrens arkitekter men är knappast den som stakar ut vart den här delen av musikvärlden är på väg, utom möjligen att den tack vare hans exempellösa succé verkar gå mer åt traditionell pop.
Jag gillar när han släpper lös det hårt dunkande, hiphopskruvade beatet i Valentino Khans ”Deep down low” men i alldeles för långa stunder känns det som att Harris matar hits på rutin.