NORJE. Ace Frehley lägger ett hest, peter harrysonskt skratt efter allt han säger.
”Det här är en låt jag skrev om kokain! (Hirr-hirr-hirr).”
”Den där låten handlade om en groupie som förföljde mig – en riktig parasit! (Hirr-hirr-hirr)”.
Det är svårt att veta om Ace är förundrad över att han fortfarande turnerar eller… just don’t give a fuck. Men bakom sig har han ett hungrigt band som spelar så att svetten bildar små pölar på scengolvet. Det mesta handlar om glammigt riffbly från 70-talet. En hel del är snömos, men Ace Frehley är åtminstone mer inspirerad än sitt moderband. Versionerna av ”Love gun” och ”Deuce” är betydligt lättare att lyssna på med honom än när Kiss gör vrakspillror av samma låtar i dag. Givetvis får publiken ”den rykande gitarren” också. Eller som Ace själv säger:
”After all these years – still smokin’, eh?” (Hirr-hirr-hirr).
Svårslaget.