ROCK I början av 80-talet, när resten av popvärlden förlorade sig i synthar, uppstod en liten motrörelse med centrum i Los Angeles. Band som Rain Parade och Bangles hade tänts av punken men vurmade framför allt för Velvet Underground och 60-talets mer psykedeliska garagerock.
Scenen kallades snart ”the paisley underground” och inget band definierade den bättre än The Dream Syndicate. Ingen skrev heller bättre låtar än Steve Wynn, en skivnörd som gillade jazz lika mycket som rock och skrev sina spartanska distortionsdramer med litterär skärpa.
Debutalbumet ”The days of wine and roses” från 1982 är erans stora klassiker, uppbyggt av åtta kärnfulla gitarrexplosioner och med den sju minuter långa titellåten som mäktigt klimax.
Den nya remastrade återutgåvan känns som den definitiva, med sex tidigare outgivna låtar från gamla replokalstejper som bonus och en generös samling texter om albumets betydelse av folk från bland annat Green On Red och Sonic Youth.
The Dream Syndicate splittrades 1989 men spelar sedan några år tillbaka åter tillsammans och gjorde en magnifik spelning på Nalen i Stockholm så sent som förra våren.
BÄSTA SPÅR: ”The days of wine and roses”.

Den nya återutgåvan av ”The days of wine and roses” finns ännu inte på Spotify så nedan hittar ni en tidigare utgåva, utan bonuslåtar.