Vi har alla olika intressen och drömmar. Det anses viktigt med både delmål och stora mål i livet. Och mellanmål.

Undertecknad har alltid drömt lite om att kunna äta musik. Det låter ju så gott! Speciellt syntiga och elektroniska låtar. Jag tänker mig en sockervaddig smak, fast lite svalare och fräschare, ibland med rivigt strösocker i. Två av två andra tillfrågade tänker dock på lakrits och plast. Ja, kanske i de hårdare låtarna?

Drömmen är inte unik. Det har hänt mer än en gång att musik trycks på tortillabröd. Men att höra den skivan spelas upp är ingen njutning, på grund av ljudkvalitén. Och tydligen ger det inte heller någon munorgasm att tugga på verket. Det lär smaka bränd tortilla.

Men nu avancerar vi! Här är den spelbara chokladskivan!

Den franska ljudkonstnären Julia Drouhin i Tasmanien har hällt choklad i silikonformar och skapat skivor i vinylmodell, vars musikaliska klass störs lite av nötter. Men ”gupp och olyckor ger intressanta ljud”, säger Drouhin.

Gott lär det hursomhelst vara. Vissa skivor håller för tio spelningar – andra offras direkt under skivspelarens nål. Då får en äta. Ju mörkare choklad, desto godare skivor, säger konstnären till ABC i Australien.

Nästa projekt blir chokladskivor med låtar av 40 kvinnliga kompositörer. För det vänder sig Drouhin till crowdfunding, där den som betalar lite mer kan få en chokladskiva, chokladskärva eller vinylplatta.

I klippet ovan hör du en chokladindränkt ”Dieu (est un) fumeur de havanes” av Serge Gainsbourg. Jag längtar till sockervadd-syntskivorna.