ROCK Musik gjord av människor som älskar musik blir aldrig tråkig. Det låter självklart, men så enkelt är det givetvis inte.

Med Nicke Andersson är det precis så enkelt. Det spelar ingen roll om det är Autopsy-rå death metal eller mild, svängig soul han filtrerar sin kreativitet igenom. Anderssons hjärta och musikhistoriska stilsäkerhet är alltid det som skiner starkast. På ”Honk machine” märks det mer än någonsin. Hantverket och kärleken till rockhistorien.

Men Imperial State Electric låter också annorlunda. Nytänt och mer sammansvetsat, markant bredare och mer dynamiskt. 70-talets Kiss– och Thin Lizzy-influenser finns där fortfarande förstås. Samtidigt har 60-talet, förpackat som John Lennons ande eller The Remains mer följsamma material, aldrig varit så närvarande som nu. Lika ofta är albumet den hittills kortaste länken till Nickes soulsamarbete med Scott Morgan.

Fjärde plattan är kvartettens överlägset mest nedtonade och stämbanden är bitvis så lågvarvade att jag måste dubbelkolla att skivan inte ska vinylsnurra på 45. Det ska den inte.
Och med det låter ”Honk machine” som om Imperial State Electric har letat klart.

BÄSTA SPÅR: ”Colder down here”.

MER NYTT: Så många plus får nya Ghost-albumet av Mattias Kling