Status Quo
Green Stage, Getaway Rock.
Bäst: Medleyt – med ”Wild side of life” som rejäl bratwurst mellan bröden.
Sämst: Trumsolo? På riktigt … trumsolo?

GÄVLE. Emellanåt är det ju lite som att se ett arkiverat nyhetsinslag från Öland under 1980-talets vildaste raggarår. För även om veteranerna numera gärna klär sin musik i sobert vit skjorta har den ändå den stentvättade jeansjackan, naturligtvis med snusdoseslitning på vänster bröstficka, likt insprängd mellan gitarrsträngarna.

Den vill ju så gärna få dig att bugga. Bjuder artigt och proffsigt upp med en låt om Mia från Nordkorea, en häftig dos klassiker från sitt mest hyllade decennium och spelar boogie tills det sprutar ramalamadingdong rakt ut ur öronen.

Samtidigt så finns det något väldigt sympatiskt i den chosefriheten som gentlemännen framträder. Som när Francis Rossi skämsamt ber om ursäkt för att de inte är långhåriga eller fulltatuerade, i själva grundtanken att veva om mer eller mindre utbytbara låtidéer in absurdum och i att Andy Bown stampar takten så hårt med högerbenet att det ser ut som han försöker blåsa upp en luftmadrass.

Kul och underhållande? Ja, det är ju det.

Och väl värt att ta sig en liten kvällssvängom till.