En överlyxigt läcker plusmeny att sluka till sista smulan
av
Iron Maiden
The book of souls
Parlophone/Warner
METAL För att uppskatta giganternas sextonde studioalbum måste lyssnaren framför allt tillåta sig att omfamnas av dess övergenerösa barm.
Det krävs nämligen ett tålamod som närmar sig det nitiska för att ens med ett väldigt vaket sinne penetrera över en och en halv timmes ny musik. Tre av styckena sträcker sig över tiominutersstrecket och går rent ideologiskt stick i stäv med den moderna tidens snuttifiering och omedelbara kicksökande.
För även om ”The book of souls” i väl beprövad och tämligen ickebraskande Iron Maiden-anda har föregåtts av en upptempodrivig singel, den i sammanhanget tämligen svaga och endast marginellt dyrkansvärda ”Speed of light”, är det här ett dubbelalbum där extra allt blir en läcker plusmeny att girigt sluka till sista smulan.
Ta bara Steve Harris-kompositionen ”The red and the black”. Den klockar in på olycksbådande 13 minuter och bjuder in till en ren glädjefest, från det klonkande basintrot till de avrundande gitarrduellerna mellan Dave Murray, Janick Gers och Adrian Smith. Eller det lätt ”Powerslave”-blickande titelspåret vars rullande riff hör till sextettens tyngsta någonsin. Eller ”Death or glory” som hamnar någonstans i närheten av högtflygande kusiner som ”Aces high” och ”Tailgunner”, om än i något mer sansat tempo.
Många fans kommer säkerligen också att särskilt granska Bruce Dickinsons prestationer. För även om frontmannen vid inspelningarna under hösten förra året inte var medveten om att två tumörer sakta växte i hans mun och svalg känns det som att han sjunger med livet som insats. En dramatisk närvaro som sträcker sig från spoken word-partiet i öppningsnumret ”If eternity should fail” till skivans naturliga clou, avslutningsbjässen ”Empire of the clouds”, där sångaren pressar sin röstkapacitet till det yttersta.
Dubbelskivekostymen kan ofta bli aningen för stor för mindre greppsäkra band.
Iron Maiden bär den designerflådigt måttbeställd och kommer ut ur garderoben med sitt bästa album sedan ”Seventh son of a seventh son”.
BÄSTA SPÅR Bruce Dickinson ligger ensam bakom ”Empire of the clouds”, en 18-minutersrysare som inte bara är gruppens längsta låt någonsin utan också ser sångaren göra debut som pianist på en Iron Maiden-skiva.
VISSTE DU ATT… …”Tears of a clown”, ett samarbete mellan Steve Harris och Adrian Smith, är baserad på skådespelaren Robin Williams tragiska öde och tacklar ämnet depression och självmord? Dock har den inget med Smokey Robinsons låt med samma namn från 1970 att göra.
LYSSNA OCKSÅ PÅ… …Led Zeppelins ”Physical graffiti” (1975). Att såväl Robert Plant som Jimmy Page håller denna dubbelmacka som något av det bästa gruppen någonsin gjorde säger mycket. Att skivan bland annat innehåller ”Kashmir” klargör resten.
