Startsida / Inlägg

Ett väldigt gediget album

av Håkan Steen
seinabosey
Rakt igenom äkta: ”Pretend” är inte alls vad Seinabo Sey gör. Foto: Patricia Reyes

seinabocoverRateSeinabo Sey
Pretend
Sweden Music/Universal

POP/SOUL Det är bara två år sedan Seinabo Sey släppte sin debutsingel ”Younger” och hon har redan uppträtt på flera amerikanska pratshower och kredibla ”Later with Jools Holland”. Taylor Swift är ett fan och febrar om den svenska sångerskan på Instagram.
Men så hör också Seys ep-skivor ”For Madeleine” och ”For Maudo”, döpta efter hennes föräldrar, till två av de starkaste stycken popmusik världen har upplevt på senare år.
25-åringen från Halmstad har redan hunnit knocka mig så många gånger med sin musik och uppenbarelse – konserten på Dramaten i Stockholm i fjol var av den fullfjädrade sort som man normalt bara väntar sig av artister med åtminstone ett decennium av karriär i ryggen – att det känns som att hon har varit med oss betydligt längre.
När jag tänker på det kan jag nästan tycka att hon borde ha hunnit ännu en bit. Så möjligen är det ändå ”Pretend”, Seinabo Seys första fullängdsalbum, som hittills har saknats för att på allvar snurra i gång karriären.
När skivan slutligen kommer blir den en lite ovanlig recensionsupplevelse. Endast fem av tolv låtar har inte varit utgivna tidigare. Så den chockverkan som ett album med så här mycket bra musik på skulle kunna generera uteblir delvis. Snarare framstår paraden av låtar som ”Younger”, ”Pretend”, ”Poetic” och ”Burial” som en manifestation av något vi redan visste.
Det här är musik som struntar självsäkert i om den är soul, r’n’b eller pop, med en sångerska helt naturligt grundad i varje ord hon sjunger om kärlek, sorg och att gripa ögonblicket. Låtarna är ofta lika omedelbart radiovänliga som de är något att sjunka in i och klamra sig fast vid.
Och de nya spåren bygger föredömligt ut bilden av Seys artisteri ytterligare.
Den livsfilosofiska ”Easy” – ”I’d rather fail on my own terms and call it a lesson learned” – spinner vidare på samma krock mellan uråldrig blueskänsla och hypermodern Magnus Lidehäll-produktion som gjorde ”Hard time” så speciell.
”Sorry” är en graciös ballad av det slag som borde kunna trösta hjärtesorgsna lyssnare i decennier.
”Still” är folkplockig minimalism som Seys röst förvandlar till en varm famn.
Och den elektroniskt glittrande ”Who” låter som en gjuten hit för både pop- och r’n’b-listorna.
Den enda fråga som möjligen dröjer sig kvar är varför albumet heter ”Pretend”, för här finns inte minsta känsla av fejk.
Snarare är detta en av de mest gedigna och genomarbetade skivor jag har hört på väldigt, väldigt länge.

BÄSTA SPÅR: ”Ruin”. Skivan rymmer som sagt en rad lysande, redan tidigare släppta spår men den här mäktiga balladen har jag velat höra inspelad sedan Dramaten-konserten i fjol. Den är precis lika bra nu: ”I’m just a brick in your ruin of love”. Starka grejer.
VISSTE DU ATT… Det korrekta uttalet av Seinabo Seys efternamn är ”si”. Lika bra att vi lär oss det nu, för vi ser rimligen bara början på en lång karriär här.
LYSSNA OCKSÅ PÅ: Kate Bush, Grace Jones, Nina Simone, D’Angelo och Moby samt, givetvis, Seinabo Seys stora idol och förebild Beyoncé.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

Instagram

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB