Jorden gick visst inte under i natt. Men den västerbottniska kvartetten Deportees är övertygad om att undergången är nära – och egentligen redan pågår.

Musikbloggen mötte bröderna Peder och Anders Stenberg vid Medborgarplatsen i Stockholm, för att prata enbart om ämnet som tornar upp sig bakom låtarna – och illustreras på skivomslaget till nya ”The big sleep”: Undergången.

Albumet de släpper i morgon (med låtar som ”Love me like I’m gone”) berör livsstilen där tankar på smältande polarisar, ozonhål och andra katastrofer så lätt trängs undan. Där vi lugnt köper samma gamla prylar och mat. Mjölken i botten, äggen på toppen.

– De rasistiska strömningarna och vulgära ekonomiska ojämlikheterna, miljön som håller på att gå åt helvete, de religiösa stridigheterna – det är så svårt att ta in det i ett liv med alla bilder, allt ljud, all konsumtion … Man är så förförd i sin kokong att man inte tar in hur ens egen livsstil hör ihop med allt det andra. Det är den typen av undergång som vi adresserar på nya skivan, säger Peder Stenberg.

De skippar kött, sopsorterar och försöker att inte ta bilen i onödan. Men det behövs större insatser, säger Peder:

– Jag tror det behövs strukturella politiska förändringar. Det är fel av företag och politiker att tro att man kan lägga lösningar på en individnivå. I grund och botten är det ju hela vårt system, med konsumtionssamhället, som är ohållbart.

– Det står inte på ridern att frukten i vår loge ska vara ekologisk. Där kan vi bättra oss. På individnivå gör man det man kan, liksom. Men vissa val blir ekonomiska. Man har ibland svårt att motivera för sig själv varför man ska köpa en tågbiljett för en tusenlapp när man kan flyga för 200 spänn, säger Anders Stenberg.

Deportees-musikerna hoppas att musiken ska hjälpa till, på något sätt.

–  Man ska inte göra sig illusioner om att bara för att man själv lyfter en sakfråga, kommer det hända fasligt mycket. Men om många gör det kanske det är lika viktigt som att ha kompost. Det är en av konstens uppgifter att tala om alternativa, bättre världar, säger Peder.

Men undergången, alltså. Om det skulle meddelas i media att en stor naturkatastrof kommer att sätta punkt för mänskligheten på jorden om exakt en månad… Hur skulle Deportees bete sig då? Vi kör en deppig tankelek.

Vad skulle ni göra om ni fick nyheten nu? Dricka drinkar på en paradisö?

– Hoppas att ingen tänker servera drinkar den sista månaden. Då får man blanda sin egen jävla drink, säger Peder.
– Jag tror det skulle bli kaos efter ett tag, säger Anders.

Skulle ni fortsätta med Deportees?

– Jag vet inte, faktiskt, säger Anders.

– Det vore väl fint att sjunga en sista serenad till moder jord? Det kanske man skulle vilja. Men man skulle förmodligen villa hänga med nära och kära, säger Peder.

 Vilken Deportees-låt skulle ni skicka ut i rymden för eventuella andra liv att höra?

– Kanske ”Islands & shores”. Det var ju lite vår stora kommentar till hur världen ser ut idag, på förra skivan. Så den kanske vore ett schysst bokslut. Som en gravsten, säger Peder.
– En runsten, för att visa för marsmänniskorna hur det såg ut, säger Anders.

Om bandet fick en stol i ett rymdskepp mot mars – vem skulle få åka?

– Vilken omöjlig fråga! Matte pluggar ju till läkare, så det vore isåfall om man tänker på andra människor. Att han skulle vara nyttigast. Han skulle kunna ta hand om nån som får hjärtinfarkt i raketen eller nåt. Mattias är ju både läkare och musiker som kan hålla modet uppe, så han får åka, säger Peder.

– Ja, vi skickar honom, säger Anders.

Skulle ni skälla ut någon?

– Det känns ju lite futtigt om världen skulle gå under… Jag hörde en tes om att det som skulle krävas för att få oss att överbygga många konflikter är ett gemensamt hot mot hela mänskligheten, säger Peder.

– Men det känns som att den tesen säger att vi behöver en gemensam fiende för att kunna enas. Det är ju deppigt, säger Anders.

– Det har du rätt i. Man borde ha större förtroende för människan, faktiskt.

Vad skulle ni vilja hinna med före undergången, då?

– Jag känner mig tråkigt nu. Jag tycker inte mitt liv är perfekt i alla avseenden, men jag har haft turen att ha gjort det jag har velat, säger Peder.

– Köra vattenscooter? Jag blev erbjuden det förra veckan, men jag kunde inte. Så… så viktig kan inte den drömmen vara när jag tackade nej för att jag typ skulle repa. Ingen stor dröm. Faktiskt. Tråkigt, säger Anders.

MISSA INTE:

Eftersom jorden inte gick under natten till i dag, firar Deportees sin nya skiva i kväll. I väntan på den, eller när du vill varva med något, har the Stenbergs knåpat ihop en fin spellista åt oss, med låtar som osar undergång. Varsågod:

LÄS OCKSÅ: JOACIM FORSÉN RECENSERAR ”THE BIG SLEEP”