Inför ett utsålt Annexet skyndar Major Lazer genom sin hitkatalog och andras. Det välutrustade kalaset roar, men dras ner av barnsligt tjat. Kvällens stjärna är svenska Elliphant.

Jag har alltid älskat ett riktigt jädra kalas – något som Diplo, Jillionaire och Walshy Fire – i trio döpta till Major Lazer – är kända för.

Redan tidigt i showen traskar Diplo ovanpå publiken i en plastboll, medan fyra sprutproffsiga dansare håller tempot svettigt i varje låt – eller snutt. För Major Lazer gillar att ge en liten teaser av en låt, sen byta.

Annexet är stundvis ett dansinferno. En lekstuga med flaxande serpentiner, rökvapen och konfetti. En dancehall-house-reggaefest! Fast hela lokalen kokar faktiskt inte.

Vi får många instruktioner för hur den amerikanska producenttrion vill ha oss. Och visst kan vi veva händerna i luften, sjunga med och skutta vårt högsta skutt. Men sen kommer det tröttsamma partiet där tre lekkamrater beordrar svenskarna att ta av sig tröjorna. Några gör det. Många skippar. Då pausar Major Lazer låten – på riktigt – och ropar: ”Av med tröjorna! Alla! Ladies!”. De tjatar flera gånger.

Blir det roligaste festen någonsin då? Nej. Men många biljettköpare, som inte vill strippa, får känna sig ”tråkiga”. Räcker det inte med att dansarna omotiverat droppar plagg efter plagg under giget, tills de jobbar i liten trosa och BH utan support?

Jag älskar kalas, som sagt. Och musik. Men det här är förutsägbart och musiken skyms. Skivans titelbudskap ”Peace is the mission” syns inte heller till. Det som fastnar är ”av med tröjan”.

Tack, födelsedagsbarnet Elliphant, för att du gästar en stund med livs levande stämband, spontanitet och integritet. Det behövs.