POP Theo Hutchcraft och Adam Anderson i Manchester-duon Hurts har ofta beskyllts för att vara ytliga. Kritiken har inte varit obefogad. Bakom deras välmejslade käkben, bombastiska refränger och strama kostymvideor har det inte alltid funnits jättemycket substans. I stället för att förvalta sin hemstads stolta poptradition – Joy Division, The Smiths, Stone Roses, New Order, Oasis et al – fokuserar Hurts på att vara en estetiskt tilltalande produkt.
Men även den som siktar mot listorna måste ha ett hjärta. Hurts musik tampas med en ohållbar egenskap: övertydlighet. Duon underskattar sina lyssnare och försöker ständigt skriva refrängerna på din näsa. Effekten blir att du vill vifta bort dem, som en irriterande fluga.
I synnerhet då ”Surrender” låter som en lam edm-remix av Ultravox samlade verk.
BÄSTA SPÅR: ”Wish”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!