MALMÖ. Deportees verkar fortfarande vara en väl bevarad hemlighet.
Det är orättvist.
Gruppen borde vara ett av Sveriges största namn.

Det finns så mycket att tycka om med popbandet från Vindeln i Västerbotten.
Grunden är alltid de stora amerikanska historieberättarna, ofta män som gärna presenteras med efternamn och som inte behöver någon närmare presentation.
Deportees har lyssnat på soulmusikens vackraste falsettröster, de äger antagligen flera volymer av ”The bootleg series” och sångaren Peder Stenberg kramar mikrofonen med båda händerna som otaliga frontmän före honom. Bandet hade säkert kunnat nöja sig med att göra djupt analog rock med ”Born in the USA”-balladen ”My hometown” som enda stilideal.
Men även om det syns två gitarrister på scenen står de, precis som hos förebilderna i franska Phoenix, sällan i centrum. Även live är det slagverken, basgångarna, syntharna och sångmelodierna som tar över. Det gör att musiken hela tiden pulserar sida vid sida med sin egen samtid. Det känns som om varenda låt bara väntar på en remix som kan ta Deportees vidare till betydligt större klubbar än KB i Malmö.
Det är svårt att hitta artister som skriver vackrare och sorgligare popmusik. Turnépremiären, där bandet passande nog mest uppträder i motljus, är framför allt ännu ett argument för att det senaste albumet ”The big sleep” borde klättra högt när årsbästalistorna snart börjar dominera musikutbudet i din smartphone.
På scen berättar Peder Stenberg att de senaste låtarna skrevs för de som inte har vassa armbågar, de som inte passar in i ett samhälle där avståndet mellan vinnare och förlorare blir allt större, de som blev över. Och melodiernas och texternas dämpade strålkastare är hela tiden riktade åt det hållet – de lyser upp de ensamma, de som inte orkar.
När förbandet Christian Kjellvander kommer upp och får några verser i ”Terror” att countryglöda som Townes Van Zandt måste hjärtat hämta en stol och sätta sig och vila ett tag. ”With my son in one hand och you in the other, it would be so easy to never bother ’bout anything else… than this… than this…”
Den lilla kongreationen inne på KB jublar som om de bestod av 7000 personer.
Det kanske är svårare än man tror att upptäcka Deportees i dag, men de som gör det verkar älska dem desto mer.
Ett finare betyg finns inte.