”Tänd upp arenan, jag vill se min familj.”
Om allt handlade om att ta bäst hand om sin publik vore Ivan Moody och Five Finger Death Punch redan en folklig metalgigant.

Responsen är direkt, intensiv och överväldigande.
Five Finger Death Punch har bara spänt upp sina grova biceps några minuter i öppningslåten ”Lift me up” när till och med läktarpubliken står upp och jublar på Hovet. Relationen med svenskarna har vuxit sig stark under flera år och det är ganska lätt att förstå varför. Las Vegas-bandet tar verkligen hand om sina fans. Och i kväll, som alltid, är det framför allt sångaren Ivan Moody som med sin omedelbara och avslappnade attityd bär upp hela spelningen.
Redan efter två låtar tar frontmannen sig plötsligt tid att signera ett fans hemmagjorda flagga. Han hjälper kravallstaketkramarna med vatten. Bjuder upp en handfull fans på scenen. Dialogen med publiken pågår ständigt, både i och emellan låtarna. Det är lika mycket en proffstajt konsert som en gemytlig familjefest.
Den vackra stämningen och imponerande live-rutinen behövs också för att få FFDP att lyfta. Bandets hårda, gungiga och medryckande smältdegel av thrash-riff, aggressiv muskelmetal och sentida hardcore-element är ingen banbrytande formel. Låtarna är ofta bra men sällan riktigt omtumlande. Framför allt blir bristen på variation snabbt en uppenbar akilleshäl, till och med i ett förhållandevis kort set som i kväll. Det märks inte minst på hur mycket den fina och akustiska ”Wrong side of heaven” gör för dynamiken.
Med det blir Hovetkonserten ännu ett vackert möte med den svenska familjen. Men ingen kväll som på allvar golvar.

FLER KONSERTRECENSIONER HITTAR DU HÄR!