ROCK Anna von Hausswolff blir bara säkrare på sin artistiska vision för varje album. På det tredje är hon mer komplex och ambitiös än någonsin, med långa, gotiskt svärtade stycken som ofta känns mer doom metal än Kate Bush. Förra albumet ”Ceremony” präglades av det intagande ljudet från en kyrkorgel och den stämningen trappas upp här. Grunderna till skivan spelades in på Sveriges största konserthusorgel, nio tusen pipor stark och belägen i Studio Acusticum i Piteå. von Hausswolff är ganska ensam om att omfamna och utforska orglar, och soundet ihop med den ödesmättade rösten skapar något tveklöst eget. Det är mäktig musik, bitvis övermäktig, och även om jag applåderar konsekvensen kan jag ibland sakna direktheten som präglade debuten ”Singing from the grave”.
BÄSTA SPÅR: ”Pomperipossa”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!