POP/FOLK/JAZZ Efter att Van Morrison hade lämnat sitt garagelarmiga r’n’b-band Them ville managern Bert Berns ta hans karriär åt ett poppigare håll. ”Brown eyed girl” blev en stor hit sommaren 1967 men Morrison trivdes inte med stilen.
När Berns hastigt gick bort och Morrisons karriär hamnade i limbo av kontraktsskäl flyttade han till Cambridge, Massachusetts och började uppträda på små lokala klubbar. Där träffade han jazzmusiker och improviserade fram ett friare, mer folkakustiskt sound.
Det är det soundet som Morrison fulländar på ”Astral weeks”, den då 23-årige irländarens ”riktiga” albumdebut från 1968. Skivbolaget Warner lyckades inte marknadsföra de långa, löst hållna låtarna så skivan sålde dåligt när den kom. Men recensenterna jublade och ryktet växte. I dag är albumet Morrisons mest odiskutabla klassiker.
Nyutgåvan, som släpps parallellt med lika starka ”His band and the street choir” från 1970, innehåller som bonus alternativtagningar och förlängda versioner av fyra spår. Kanske inget essentiellt där men jag gillar den mer avskalade ”Madame George” och det är kul att höra ”Slim slow slider” utan det märkligt abrupta slutet.
BÄSTA SPÅR: ”Madame George”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER STEENKAKOR HÄR!
LÄS ÄNNU FLER STEENKAKOR HÄR!