POP Det var länge sedan som det gamla rock’n’roll-beteendet med sex, droger och dekadens var en självklar hörnsten i en artists liv. Idag kan en popstjärnas bästa vän vara fastan. Fråga bara Coldplay-sångaren Chris Martin. I en nyligen publicerad intervju med The Wall Street Journal berättar han att fasta (tydligen) är ett utmärkt sätt att få inspiration till låtskrivande. Efter att ha avstått från mat i 30 timmar känner Martin – popvärldens antagligen trevligaste man – en sådan tacksamhet när han får äta en tallrik corn flakes igen. ”Det är därför som mycket mer glädje märks i vår musik”.

Nog är det en energisk skiva som Coldplay ger ut nitton månader efter det nedtonade skilsmässoalbumet ”Ghost stories”. Bandet har funnit glädjen ihop med den norska producentduon Stargate – kända för sitt samarbete med Rihanna. Tillsammans har Coldplay och Stargate mixat ihop en av bandets bästa låtar hittills: ”Hymn for the weekend”, ett euforiexperiment med Beyoncé som duettpartner till Chris Martin. Eller duettpartner och duettpartner – Queen B gör egentligen inte så mycket mer än att låna ut sin röst till några korta partier. Men hon är med och sätter tonen. Det är en gudomlig ton. Som att bli strösslad med karamell från ovan. Man blir alldeles till sig.

Kanske är det därför bra att allting kyls ner av den efterkommande ”Everglow”, en nästan fem minuter lång pianoemotionell arenatryckare där Martins ex-fru Gwyneth Paltrow körar. Man behöver komma ner i varv.

Gästartisterna är många på denna sjunde skiva som firar Coldplays nitton år som band. Noel Gallagher spelar gitarr på den närmast gospelkittlande avslutningslåten ”Up & up” och Tove Lo gör ett ganska blekt gästspel på spåret ”Fun”. ”Didn’t we have fun?” frågar de gång på gång och det självklara svaret är givetvis: Om man ens måste ställa den frågan är risken stor att det kanske inte var så kul ändå. Chris gnyr och Tove Lo sjunger lite diskret i bakgrunden.

Det är dock en bra stämning som ”A head full of dreams” lämnar efter sig. Från öppningslåten – tillika titelspåret – som har en närmast galopperande energi och tio spår framåt. Att varje låt knappast är magisk spelar mindre roll. Det är något med den övergripande känslan. Den där föraningen om att det kommer en ny vår trots allt.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!