Länge fanns det tre bokstäver som gav de hårdrockare som växt upp med 1980-talets ruffigare tongångar akut smörallergi. Förkortningen AOR var för många av oss, speciellt de som tydde sig åt den då spirande thrashscenen, synonymt med allt vår musik inte var. Det var Michael Bolton, Boston, och Toto. Förvisso förträffliga musiker, men samtidigt lika hotfulla som söndagskrysset i DN, och knappast några akter eller artister som kunde tonsätta hormoner och aggressioner som löpte gatlopp i tonårskroppen.

Men så hände det något, som det så ofta brukar göra. I och med Journeys medverkan i slutscenen av ”The Sopranos” öppnades spjällen upp för vänliga tongångar av amerikanske FM-radiosnitt och när till och med omvittnat, och däröver mycket stolte, hårdrocksallergikern Per Bjurman omnämnde ”Don’t stop believin’” som annat än ett avskräckande exempel – ja, då förstod man att musikstilen även tagit steget in i det rockkritiska finrummet.

I Sverige får The Poodles ses som bland de första att föra AOR-liknande in i 2000-talet, men det var först när Upplands Väsbys Heat albumdebuterade för sju år sedan som genren fick en klang som ligger närmare samtiden. Dess framgångar har också fött en språngbräda för exempelvis Norrköpings Miss Behaviour och väldigt utmärkta Eclipse, som på lite olika sätt har visat hur stor relevans refrängstarkt rockfluff har även i dessa turbulenta tider.

Till denna kategori kan vi även räkna Art Nation, som efter några singlar albumdebuterade i slutet av augusti med högst hörvärda ”Revolution”. Och gensvaret har inte låtit vänta på sig. Ensemblen nominerades nyss i kategorin ”Årets genombrott” av musiktidningen Gaffa och när plattan släpptes belönades den med högsta betyg i brittiska avisen Power Play.

Det är också på nämnda platta vi hittar dagens videopremiär, öppningsspåret ”Need you to understand”. En liten filmsnutt du bara kan se just här, just nu. Gör det. Och glöm inte att sätta upp ”Revolution” som ett sent tillägg på önskelistan om det faller i smaken.