ROCK Först: Det här är inte en recension av Ulf Lundells samlade skivkarriär. Därtill är givetvis inte det här utrymmet i närheten av tillräckligt. Vi har att göra med den svenska rockhistoriens mest omfångsrika katalog.
Betyget ovan gäller produkten ”Hemåt genom Rift Valley”.
För att få plats med samtliga officiellt utgivna Lundell-inspelningar, plus några tidigare outgivna, i en och samma låda behövdes 68 cd.
Boxen kommer i en limiterad upplaga och det känns rimligt. För man har lite svårt att se vem köparen är. Men möjligen är det inte intressant. Kanske gör Lundell det här mest för sin egen skull, för att få lite drygt 40 år av musikaliskt livsverk dokumenterat medan det fortfarande finns någon som är villig att ge ut det i fysisk form.
Det var så resonemanget gick redan 2007, när den utmattande best till box om 14 cd och två dvd:er som heter ”Under vulkanen” släpptes. Med demos, outtakes, alternativtagningar, recitationer och covers.
Ungefär samma Lundell-fanatiker som köpte den lär slanta upp för det här paketet, trots att de troligen redan äger mycket sedan tidigare. Och trots att betydande delar av Lundell-katalogen numera finns på streamingtjänsterna.
Lundell och producenten Kjell Andersson är föredömligt grundliga: förutom alla album och tidigare utgivna rariteter finns här samtliga singel-b-sidor och låtar som spelats in till samlingar och andra artisters skivor: ”Hallelujah”, Leonard Cohen-covern från sommarturnén 1997. ”Mu ruokto”, en samisk version av ”Öppna landskap” som Lundell gjorde ihop med Lars Olof Juuso 1992. Eller ”Ut i kväll”, den fantastiskt Springsteen-sprakande stänkaren som obegripligt gömdes undan på ep:n ”Jolly Roger” 2001. Och så vidare.
Endast tre skivor innehåller tidigare outgivet material. En, ”Fortsätt framåt”, rymmer tolv gedigna outtakes från några av hans mer sentida album. Men mest intressant är ”Demo 1974”, en dubbel med enkla, hittills bortglömda heminspelningar, upphittade hos gitarristen och arrangören Finn Sjöberg som Lundell jobbade med på sina två första album.
Framför Tandberg-bandspelaren sitter en okänd 24-åring med huvudet fullt av låtar, massor av vilja och ett redan då imponerande flöde. Vissa texter är vardagsbetraktelser med oväntat simpla rim, andra är målande rapporter från nätter i den tidens Stockholm som känns både fjärran och egendomligt nära. Somligt skulle komma att dyka upp på skiva flera år senare, som ”Håll mej!… åh ingenting”, ”På ängen finns en aftonfalk” (som Pugh Rogefeldt fick) och Joni Mitchell-covern ”Glad igen”.
Med något slags facit i hand är det ganska drabbande att höra. Särskilt efter att ha läst Lundells nyskrivna inledningstext i häftet som följer med boxen:
”Att skriva sånger för att erövra världen är en helt annan sak än att skriva sånger när världen känns erövrad och tillochmed känns främmande, gammal så ny den än är år efter år, rätt så överspelad.”
Lundell börjar känna sig klar, utan att för den skull helt stänga butiken. Det han gissar finns kvar i honom är ”fem sex plattor, några böcker, lite annat”. Men, som han skriver: ”Man kan aldrig veta. När man droppar.”
”Hemåt genom Rift Valley” är ingen nödvändig box. Och hur omfattande den än är hade en sådan här summering lyfts ytterligare av retrospektiva kommentarer till varje album, à la Thåström-boxen. Nu får vi ”bara” torra inspelningsfakta.
Men som monument över en exceptionell karriär, med en artist som sin position till trots fortfarande någonstans känns underskattad, är den ganska vacker i sin storvulenhet.
Och att den tillåts komma ut är ett bevis på att det fortfarande finns lite galenskap och passion kvar i svensk musikindustri.
Tack, inte minst, för det.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER STEENKAKOR HÄR!
LÄS ÄNNU FLER STEENKAKOR HÄR!

(Spotify-länk till Ulf Lundells artistsida)