Savages adrenalinpumpar sin postpunk
avROCK I en tid då rockgitarren tappar mark som fräsigt och livsnödvändigt musikfundament är det uppfriskande när överstyrt larm hyllas och hajpas. Som med brittiska Savages.
Och det är väldigt lätt att förälska sig i Londonkvartettens respektlösa rock. På uppföljaren till debuten ”Silence yourself” har de adrenalinpumpat sitt postpunkiga driv av monotoni och gitarrmanglat reverbmörker samtidigt som Jehnny Beths råa röst och yviga PJ Harvey-vibrato övertygar ännu mer.
Men det är också vid jämförelsen med esset Polly Jean som ”Adore life” tappar lite kraft. Här saknas fortfarande en handfull riktigt starka spår som gör Savages till den Joy Division-dystra ångvält som bandet faktiskt låter som.
Alltså fler låtar som den oemotståndliga inledningen ”The answer” och ”Evil”.
BÄSTA SPÅR: ”The answer”.