Fin fossil av Elton Johns förflutna
av
Elton John
Wonderful crazy night
Virgin EMI/Universal
ROCK Sir Elton John, 68, fyller fortfarande sin kalender. Så sent som 2014 gifte han sig med sin partner, filmmakaren David Furnish. I vår rockar han Las Vegas-showen ”Million dollar piano” på Caesars Palace.
Och så pratar han i telefon med Rysslands president Vladimir Putin i olika former.
Någonstans däremellan har han hunnit färdigställa sitt nya album ”Wonderful crazy night”, det första sedan “The Captain & the kid” från 2006 tillsammans med trummisen Nigel Olsson och gitarristen Davey Johnstone, som båda debuterade i Johns band i skarven mellan 60- och 70-talet. För texterna står som vanligt trogne rocklyrikern Bernie Taupin.
Så hur återuppfinner man hjulet på sitt ansenliga trettioandra studioalbum?
Det enkla svaret i Eltons fall är: det gör man inte.
Jag har svårt att tänka mig att jämnårige producenten T-Bone Burnett skulle – för att citera David Brent i ”The office” – ”lay down some drum and bass shit”.
Elton John och Bernie Taupin har ju redan skrivit några av historiens mest klassiska stycken rock. Hej ”Tiny dancer”, ”Rocket man” och ”Goodbye Yellow Brick Road”.
Det handlar snarare om att i bästa fall bibehålla ungefär samma nivå eller – mer rimligt – inte vara för mycket sämre.
”Wonderful crazy night” är också en tillbakagång till rötterna. Det finns absolut inga tecken på att albumet är inspelat på 00-talet. Det är pianoboogie, Canned Heat-groove och bluesrock med rötterna i den amerikanska södern hela vägen till turnébussen. Som hantverksskicklig rekonstruktion av artistens arv fungerar det utmärkt. ”A good heart” är en Disney-ballad utan Disney-stråkar, ”Looking up” en dad rock-rökare och “Tambourine” en trevlig och oerhört lagom blinkning åt The Byrds.
På den trista sidan av protokollet står att Elton John zoonat ut en smula som sångare. Det är delvis Bernie Taupins fel. I stället för att skriva om någonting som känns relevant för 68-åringen väljer han att vältra sig i amerikanska klichéer om hattar och Gibson-gitarrer.
Men där Elton John stundtals står, förlåt, sitter och stampar som artist, visar han progressivitet på andra plan. Som när han – efter att först ha blivit lurad av två ryska komiker som låtsades vara Putin – forfarande är fast bestämd att få till ett möte med presidenten för att diskutera den antigaylag som lett till hetsjakt på homosexuella i Ryssland.
Let the children boogie, som Ziggy sa.
BÄSTA SPÅR: ”I’ve got two wings” låter som en fin fossil av Elton Johns förflutna. Man kan bara drömma om vad First Aid Kit skulle kunna göra med den här låten i ett bara lite mer smakfullt och subtilt arrangemang.
VISSTE DU ATT… Sir Elton minsann inte gett upp ”ny” musik. Han har jobbat med både Lady Gaga och den brittiska gruppen Clean Bandit, samt uttryckt sin beundran för New Orders senaste album.
LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”Anti”. Där Elton John på 70-talet skrev soundtracket till sin generation gör Rihanna samma sak i dag. Ett Elton-samarbete känns dessutom inte långt borta för RiRi med tanke på rockriktning och Paul McCartney-gästspel.
