GÖTEBORG. Från ”go” till ”go’ natt” är det svensk dödsthrash av ädlaste märke.

Laddad med melodier, tempo, tanke och axelstyrka.

Metaltowns stadsreträtt hade kanske hade kunnat ha namnstarkare dragplåster, men svårligen bättre.

Historien om kollapsen ute på Göteborgs Galopp har berättats och ältats, så när Metaltown nu återvänder in till innerstan är det på många sätt som en nystart. En mindre påkostad och prominent lineup, ett mer avslappnat arrangemang och en stadsnärhet som gör att motståndet är det minsta.

Så nog för ett svenskspäckat program med Bombus, Tribulation, Pain och Katatonia – för att nämna några – tanken att avsluta reträtten med hemmaplanssäkra At The Gates känns på många sätt rimlig och naturlig.

Inte minst för att kvintetten en gång i tiden var delansvariga för att sätta ”metal” i Metaltown – och lika mycket för att den gör precis vad den gör. Och gör precis det. Och därmed precis rätt.

För At The Gates dödsgrundade thrash är inte bara en tanke, utan även en programförklaring. En aggressivt melodisäker konsekvens av lite för många Slayer-vinyler i hyllan och vision om att ta just den intensiteten till hemmaplan.

Och även om gruppen på många sätt har en kvarnsten som hänger runt halsen, den väldigt inflytelserika och numera nästan 21 år gamla ”Slaughter of the soul”, så visar ensemblen att det finns nutidskontakt och relevans i samtiden genom att stoppa gott- och blandatpåsen med en rejäl näve stycken från comebackalbumet ”At war with reality”.

Konsekvensen är stor. Den röda linje som går mellan ovan nämnda album är tydlig då ”Death and the labyrinth” kopplar i ”Cold” eller då signaturmelodin ”Blinded by fear” följs upp av ”The night eternal” som mer temposansat avrundningsnummer.

Det håller från ”go” till ”go’ natt”. Även om det hade kunnat tas ett bredare tag runt karriären och diskografin.