ROCK/FOLK I alla fall rent teoretiskt bör ett soloalbum vara något ideologiskt och tankemässigt utanför den vanliga bandkarriären. En möjlighet att undersöka nya idéer som inte ryms i huvudsysslan, en ursäkt för omvärdering och nyfikenhet. Några sådana tankar tycks emellertid inte den 36-årige The Gaslight Anthem-ledaren Brian Fallon ha. Solodebuten under eget namn låter på många sätt som en logisk fortsättning på ”Get hurt” och ”Handwritten”. Temperamentet är detsamma, fusionen av Bruce Springsteen, Jason Isbell och Jackson Browne med hjärtat stadigt bultande bakom ett vältatuerat punkbröst väldigt hemtam och bekväm.
Inget fel i det, så klart. Fallon är så avslappnad i sitt uttryck att det tycks finnas endast en marginell ansträngning i att vässa melodispetsar som ”Long drives”, ”Mojo hand” och ”Rosemary” till största träffsäkerhet. Du som redan är såld kommer därmed älska ”Painkillers” som det bästa sedan Panodil Zapp, men förvänta er få nya insikter eller direkta överraskningar.
BÄSTA SPÅR: ”Nobody wins”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!