METALCORE Det mest imponerande med Massachusetts-gruppens sjunde skiva är hur Jesse Leach formligen vänder sig ut och in. På andra skivan efter comebacken till truppen i och med ”Disarm the descent” sjunger han med känslobanorna laddade av basisk vätska, ömsom vänlig och harmonisk, emellanåt som för att mucka gräl med hela världen.
Det är också främst frontmannens emotionella urladdning som lyfter ”Incarnate” över en, förvisso högt satt, genrestandard. Ofta känns det som att låtarna är byggda utifrån likartade ritningar, där kontrasterna mellan grovt och lent förväntas bygga friktion på egen hand och där idéerna alltför ofta mynnar ut i axelryckningar. De stunder som motsäger detta under albumets ordinarie tolv stycken – det smittande drivet i ”Quiet distress”, Leachs äcklade självuppgörelse ”Strength of the mind” och mer dynamiskt spännande ”Ascension” – är emellertid starka nog att förklara varför kvintetten trots alla upp- och nedgångar fortfarande räknas till ett av scenens toppnamn.
Vad som händer sen kan ni aldrig gissa… nej, det är helt omöjligt.
På skivans tre bonusspår visar Killswitch Engage upp en barskare och grövre sida som får blodet att bulta på ett helt annat sätt än under huvudakten. Tempostarka ”Reignate” visar att enseblen inte helt har tappat greppet om sina hardcorerötter, ”Triumph through tragedy” nyttjar växelsången på ett extra spännande vis och ”Loyalty” drar ofta åt emoladdat dödsmuller.
Där och då utnyttjas känslostormarna på precis rätt sätt. Verkligen i sista sekunden, kan tyckas.
BÄSTA SPÅR: ”Reignate”.

LÄS FLER NYA SKIVRECENSIONER HÄR!