Startsida / Inlägg

Dixie Chicks förlöser kvällen med Prince-hyllning

av Joacim Forsén
Dixie Chicks, Hovet, Natalie Maines
Natalie Maines är Dixie Chicks imponerade mittpunkt som binder ihop varje sekund på scenen. Foto: Annika Berglund/Rockfoto.

RateDixie Chicks
Konsert på Hovet, Stockholm
Publik: 4 623 personer. Medelålders och sångkunniga.
Längd: Ungefär två timmar.
Bäst: Prince-covern ”Nothing compares 2 U”, Patty Griffins ”Top of the world” och förstås programförklaringen ”Not ready to make nice”.
Sämst: Inledningen är lite lam.

En halvtimme in i konserten färgas scenen lila, en bekant symbol lyser upp längst bak på scenen och Natalie Maines sjunger en magisk version av ”Nothing compares 2 U”.
Sedan blir inget sig likt.

Det är som att den behövde sjungas först. Att konserten tvunget skulle förbi den vackra Prince-hyllningen för att både publikens och bandets dammluckor skulle öppnas till bredden.
För Dixie Chicks gör ingen medioker inledning på Stockholmsspelningen. Den är bara lite avvaktande. Ljudet har inte hittat rätt än och medlemmarna har inte lösgjort hela känsloregistret. Nu faller i stället allt på plats. Stämningen på scenen blir mer avslappnad, humorn tittar fram och publiken på parkett lämnar sina stolar, står mer än de sitter.
Det är förstås inte konstigt att just en cover, speciellt inte en hyllning till Prince, blir det som får konserten att lyfta. Texastrion har en unik förmåga att låna låtar och göra dem till egna, oumbärliga hörnstenar i karriären. Som kvällens tre Patty Griffin-bidrag, alla lysande. Ben Harper-avslutningen ”Better way”. Eller Stevie Nicks-esset ”Landslide”.
Förra gången Dixie Chicks spelade i Sverige hade bandet inte varit här på elva år. Det gick utan att överdriva att ta på förväntningarna inne på Waterfront och hela spelningen för två år sedan blev till ett intimt, frustande och förlösande möte.
Återbesöket på Hovet är något annat. Ett folkligare, ishallsstort arenagig med enorma bildskärmar och en ljusshow som både får ta plats och förstärker. Det är inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda. Några detaljer går förlorande och bandets politiska aura märks ofta mer i subtila undertoner än direkta utspel. Men som alltid är stämsången och trions samspel i världsklass, musikerna bakom är en perfekt ryggrad och Natalie Maines den imponerade mittpunkten som binder ihop varje sekund på scenen, från balladmäktiga ”Top of the world” till det ilsket briljanta sticket i brandtalet ”Not ready to make nice”.
För Dixie Chicks kärna bryr sig inte om en avig lokal med bångstyrigt ljud och tveksam själ. Den pumpar ut trions begåvning, alldeles oavsett.

Här är låtarna i kväll: 1.The long way around 2. Lubbock or leave it 3. Truth #2 (Patty Griffin-cover) 4. Easy silence 5. Favorite year 6. Long time gone 7. Nothing compares 2 U (Prince-cover) 8. Top of the world (Patty Griffin-cover) 9. Goodbye Earl 10. Travelin’ soldier 11. Don’t let me die in Florida (Patty Griffin-cover) 12. White trash wedding 13. Instrumentalt bluegrass-medley med bland andra Beyoncés ”Single ladies (Put a ring on it)” och White Stripes ”Seven nation army” 14. Ready to run 15. Mississippi (Bob Dylan-cover) 16. Landslide (Fleetwood Mac-cover) 17. Silent house 18. I like It 19. Cowboy take me away 20. Wide open spaces 21. Sin wagon Extranummer: 22. Not ready to make nice 23. Better way (Ben Harper-cover)

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Linn Elmervik
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB