Det börjar med att kvällens stjärna lyfts in på scenen av en klase fagra män.
Det slutar med en förtrollande ”Without you”.
Däremellan bevisar Mariah Carey varför hon alltid borde bäras fram på en divan.

Mängden hits är det första som slår en.
Söte baby Jesus.
På den punkten bleknar det mesta.
Det kan vara lätt att glömma i dag, men Mariah Carey sitter på en enorm mängd blockbusters.
Setlistans 20 låtar är i princip hennes senaste samlingsalbum ”#1 to infinity” rakt av. Låtmonument efter låtmonument tornar upp sig från scenen.
Bara i USA har hon haft 18 listettor – fler än någon annan soloartist.
Eftersom låtarna aldrig riktigt lämnat radion eller tv-kanalernas talangjakter – hur många ”Idol”- eller ”X-factor”-deltagare har sjungit någon av Mariah Careys klassiker genom åren? – känns nästan allihop lika bekanta som ens familj.
Man har vuxit upp med dem, bråkat med dem, flyttat ifrån dem och återvänt till dem när livet kört ihop sig, om och om igen.
Tyvärr behandlar inte Mariah Carey allihop med samma respekt.
Någonstans i mitten skyndar hon igenom flera glänsande pärlor onödigt fort. Allt mellan ”Touch my body” och fram till mästerverket ”Heartbreaker” blir ett sjok med korta versioner av flera älsklingar.
Om hon hade stannat till vid vissa och vågat vila i dem hade konserten fått en annan och mer minnesvärd karaktär.
Sedan finns det emellanåt en lite bekväm anda över showen. Det här är något som Mariah och hennes musiker promenerar sig igenom.
Och vid ett märkligt tillfälle sjunger hon en duett med musikvideon till ”When you believe”, den Oscarsbelönade låten från tecknade filmen ”Prinsen av Egypten”.
Det står en Mariah på scenen i Globen. Och en annan Mariah bredvid Whitney Houston på bildskärmarna.
OK…
Det känns som att Carey sparar sig till sina paradnummer – de överdådiga balladerna med de dödligt vackra gospelarrangemangen. Sången håller rakt igenom en fantastisk klass, dessutom.
Det är exempelvis hur imponerande som helst att hon lyckas framföra ”Hero” utan en tillstymmelse till slentrian i rösten. Detsamma gäller för hennes majestätiska Badfinger-cover ”Without you”.
Men i kväll är det ”We belong together” som tar den berömda kakan.
Den är nästan oförskämt bra.