ROCK Med tanke på avstampet i soundtracket till Nikki Sixx paranoiadrypande självbiografi ”The heorin diaries” har bandets fortsatta skivkatalog låtit förvånansvärt glättig. Första installationen i dubbelgiven ”Prayers for the damned” – uppföljaren är planerad till i höst – är inget direkt avsteg från den inriktningen. Balanserande på en slak lina mellan Queens bombastiska egensinne och opersonlig kortisonrock tycks trion inte veta riktigt var de ska lägga sin fulla kraft. Vilket gör att de ömsom kan låta som ett mindre visionärt lågkalori-Muse och ömsom likt det tidiga Alter Brigde, utan att fullt ut behärska någon av formlerna.
Fjärde albumet är emellertid som helhet starkare än misslyckade föregångaren ”Modern vintage”. De omfångsrika körarrangemangen i ”I’m sick” skulle inte ha skämt för sig i Within Temptations katalog, ”Belly of the beast” är en näpen baspassning till Alice In Chains ”Would?” och ”(Rise) Get yourself together” har onekligen sina poänger som tänkt festivalvältare.
Det verkar alltså som att Sixx:AM börjar hitta en gångbar formel efter karriärens tidigare sixxakkande mellan drama och nonsens. Hoppas den utvecklingen håller i sig.
BÄSTA SPÅR: ”Rise of the melancholy empire”.

LÄS FLER NYA SKIVRECENSIONER HÄR!