ROCK Ända sedan singeln ”Curly Sue” ockuperade allehanda svenska topplistor för åtta år sedan har det här Ånge-bandet haft en stor och hängiven publik, vilket inte minst en imponerande streamingstatistik visar. Populariteten går att förstå, Takida gör väldigt direkt rockmusik med lättfattliga melodier och botten i den av Nickelback ack så populariserade genren postgrunge. Robert Pettersson är knappast de fina nyansernas sångare men har ett ärligt och otvunget uttryck. Med sjätte albumet är siktet inställt på utlandet, med extra mycket fokus på pop. Förmodligen rätt resonerat men det förändrar inte på något sätt min bild av Takida: finessfattig kött och potatis-rock som möjligen är habil i sin genre men häpnadsväckande ointresserad av – eller möjligen oförmögen – att tänja på några som helst gränser.
BÄSTA SPÅR: ”Don’t wait up”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!