Hatebreeds betongbikt vinner på råstyrka och hängivenhet
av
The concrete confessional
Nuclear Blast/Sony
METALCORE Att kalla Hatebreed fantasilösa är lite som att kritisera tigern för dess ränder och vassa klor. För även om Connecticut-gruppen enligt konventionella musikmått mätt saknar vidvinkelsyn och renoverande ambitioner är det här den form som passar dem bäst, vilket tydligt poängteras av att kvintettens minst populära utgåvor är det i sammanhanget äventyrliga självbetitlade albumet från 2009 samt lättglömda coverplattan ”For the lions”.
Den marginalintresserade kan säkert notera det old school-thrashiga drivet i ”A.D.” och ”Dissonance”, blastbeatsen i ”Walking the knife” eller läktarkörerna ”The apex within”. De är detaljer som kan tänkas ge fräschör, som skakar om i moshpiten och som får lyssnaren att stanna upp och ta notis utan att tappa vare sig fattning eller stuns i dansstegen. Och ja, så länge Hatebreed fortsätter vältra ur sig benhårda höftledssmulare som ovan nämnda spår samt ”Serve your masters”, ”Seven enemies” eller ”Us against us” är det här med vidsynthet och förnyelse faktiskt av underordnad betydelse.
Precis som ränderna aldrig går ur en tiger så tycks Hatebreed inkapabla att göra en skiva som är sämre än jättebra.
BÄSTA SPÅR: ”Looking down the barrel of today”.