DANSMUSIK Norge är bara lite mer top notch än oss andra, oavsett om det handlar om lusekoftpopduon Kings Of Convenience eller skidstjärnan Ingvild ”Flugan” Flugstad Östberg. De har en air av enkelhet som bara väldigt ren fjälluft verkar kunna frambringa. Detta gäller även dansmusiken, där Norge har en fin tradition med smakfulla exempel som Röyksopp och Lindstrøm.
På samma sätt har jag gillat Kygo sedan dag ett. Lite mer sofistikerad än sina muskulösa svenska och holländska kollegor har 24-åringen från Bergen charmat mig med brisiga hits. Jag har rent av närt en liten dröm om att Kygo, med sin tropiska house, som en svallvåg ska skölja bort edm-musiken där den likt en fisk hoppar i sina sista dödsryckningar på stranden. En befrielse för oss alla.
Men när jag lyssnar på debuten ”Cloud nine” kan jag konstatera att så inte lär bli fallet. Kygo var första artist att spränga gränsen för en miljard strömningar på Spotify och här låter han tyvärr girig efter fler. Gaphalsar som Tom Odell och Labrinth gör ju ingen glad. Jag önskar att Kygo hade utelämnat dessa röster och fortsatt med det han gör bäst, att tonsätta vajande palmer vid en kristallklar pool.
Missförstå mig inte, ”Cloud nine” är fortfarande ett exceptionellt album i sin genre, med mer variation och trevligare bpm. Jag hade bara väntat mig lite, lite mer. För Norge är ju brons, som bekant, en besvikelse. Allt som räknas är gull.
BÄSTA SPÅR: ”Intro”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!