GÖTEBORG. På den andra dagen kom Kygo. Med sin tropical house fick han Ullevis missbelåtna palmer att vaja och publiken att chilla ner några välbehövliga bpm.

Regnet hänger i luften som en kollektiv huvudvärk. Från fönstret vid hotellfrukosten ser jag en man cykla nerför Avenyn i röd mantel och kroppsstrumpa. En trött superhjälte. Jag utgår från att det är en så kallad ”ride of shame”. Men Summerburst är inte festivalen som gråter över spilld champagne. Några tusen brustabletter senare står Icona Pop på scenen med sin jetlaggade hejaklackspop och himlen har spruckit upp till klarblå.
– Det är så jävla skönt att vara hemma i Sverige! vrålar duon.
På Summerburst – med sin ändlösa uppsättning av holländska bröder i v-ringad t-tröja – är Icona Pop en frisk fläkt. De står mer på dj-båset än på scengolvet och de sjunger live, vilket skapar energi. Tyvärr har bara delar av festivalen vaknat. Resten åker karusell, äter burgare (plus för veganska alternativ) och tar selfies (typisk kommentar: ”Du kan inte ha solbrillsen på dig, då syns ju telefonen”). Men lagom till flakhittarnas flakhit ”I love it” rullar folk in på Ullevi som en mänsklig våg.
De kommer precis lagom till Bergens Kyrre Gørvell-Dahll, alias Kygo. I vit tisha och bakvänd keps agerar han mot bakgrunden av solnedgångar, blågröna barriärrev och sköldpaddor. Han inleder med sin svala hit ”Firestone” och fortsätter flörtigt med en remix på Seinabo Seys ”Younger”. Senare spelar han även hemmasonen Håkan Hellström.
Kygos musik är studsig, lätt och luftig. Där hans holländska och svenska kolleger tar i så de spricker softar Kygo på en strand. Hans tropiska beats har också en helt annan effekt på publiken. Istället för att fistpumpa dansar de slappt med mjuka knän. När Kygo spelar sin remix av Marvin Gayes ”Sexual healing” vet de inte riktigt hur de ska bete sig. Ingen har spelat något med så lågt bpm på festivalen förut. Ingen har heller gjort en så elegant och normbrytande spelning på Summerburst, förutom Avicii då.
Årets Göteborgs-upplaga stängs av svenska Alesso, påannonserad av Peter Stormare på bakgrundsskärmarna. Alessandro Rodolfo Renato Lindblad är snyggast inom edm, han ser ut som en mer groomad medlem ur The Strokes. Det är inte bara hans yttre som blidkar, även som artist är Alesso lättillgänglig. På en festival som Summerburst är det ett klockrent koncept. Han ger publiken exakt vad den vill ha: stenhård house i fotspåren på Swedish House Mafia och episka sommarlovsrefränger att skråla med i. Tunga rökpelare och fyrverkerier värdiga vilken nyårsafton som helst stiger mot himlen i Tove Lo-samarbetet ”Heroes (We could be)”, men allt jag kan drömma om är lätta, norska moln.