På fredag står den 19-åriga ryskan Sarah Persephona med band på Debaser Strand i Stockholm. På lördag gör hon detsamma på göteborgska Pustervik.
Förr var Angelic Milk hennes soloprojekt, men nu är det ett helt band, som lyfts fram i hippa musikmedier för sin riot grrrl-grungeiga pop. Veckans Sverigegig blir ett kärt återseende med landet som de redan har jobbat en del i.
Angelic Milk har nämligen spelat in kommande EP:n ”Teenage movie soundtrack” i Teddybears– och Les Big Byrd-bekanta Jocke Åhlunds studio i Stockholm, med Luke Reilly från skivbolaget vid rodret.
EP:n möter publiken först senare i sommar, men ett av de nya spåren – ”Rebel black” –premiäras här. Missa inte intervjun med Persephona nedanför!

Hej Sarah! Var är du och hur är läget?

– Jag är i loungen på mitt universitet, för en rast från min favoritkurs ”dödens avporträttering i musik”. Jag känner mig lite nervös eftersom så mycket saker ska hända.

Berätta hur låten ”Rebel black” föddes!

– Jag skrev den när jag fixade mig hemma, för att fly iväg till en kompis fest. Jag väntade på att min pappa skulle somna och planerade hur jag skulle smyga genom vardagsrummet för att möta mina kompisar som väntade i en bil. Allt kändes jättespännande den kvällen.

Vad handlar låttexten om?

– Den handlar om att vara gammal nog att vara ute på gatorna själv (vilket jag inte fick, när andra barn redan fick det), men ung nog för att göra galna saker. Om att inse att vissa saker har prackats på dig, men du klarar dig utmärkt utan att hålla kvar vid dem.

Vem är din favoritrebell?

– Så svårt att säga! Den senaste tiden har jag varit besatt av många. Min favorit är kanske Wanda Jackson, som först var en countrysångerska, men Elvis förklarade för henne att hon kunde bli en fantastisk rock’n’rolla. Jag antar att det mest inspirerande är att hon blev framgångsrik genom att bli en rebell. Och hon har världens bästa röst.

Hur var det att spela in i Sverige?

– Det var jättespännande och kul! Jag älskar hur landet behandlar oss musiker, och får oss att känna oss uppskattade.

Kände du av några kulturkrockar här? En del tycker att vi svenskar är stela, till exempel…

– Nej, inte direkt! Jag kände att all världens musiker är som en stor community, och i Sverige var jag mest i den communityn, precis som jag är i Ryssland. I dag känner jag att musikvärlden är en enhet av väldigt många, unika identiteter. Det tycker jag är jättebra.

– Det märkte jag inte ett dugg. Det kändes som att de vi jobbade med var de mest avslappnade i världen. Det känns lite konstigt för oss, på ett bra sätt, för i Ryssland måste en vara jättestel för att uppnå något i musikbranschen.

Vad har hänt i karriären sedan vi hördes i juli förra året, inför din första spelning i Stockholm?

– Vi har spelat ett antal coola konserter i och utanför Ryssland, spelat in och mixat vår EP som släpps snart! Och – väldigt viktigt – vi har lärt oss massor.

Vem är fåret på skivomslaget?

– Det är jag!