Iron Maiden kämpar – och vinner
avIron Maiden
Konsert på Ullevi, Göteborg
Publik: 54 921personer.
Längd: En timme och 55 minuter.
Bäst: ”The red and the black”, ”Blood brothers” och ”Wasted years”. Och den alltid så briljanta och fina Adrian Smith.
Sämst: En del detaljer och ord går helt förlorade med kvällens tveksamma ljud, även med arenaöron.
Fråga: Går det verkligen inte att få till ett bättre liveljud?
GÖTEBORG. Det blir knappast någon promenadseger. Iron Maiden utmanar fansen med sitt nya material, stämningen haltar och ljudet åker karusell inne på Ullevi.
Bara proffs ror hem sånt.
Solen börjar tona ner Göteborgskvällen. Britterna har knappt nosat på sin historiska katalog men nu kämpat upp stämningen på Ullevi när det drygt tio minuter långa mästerverket ”The red and the black” bygger en trappa upp till arenans högsta läktare. Det börjar lossna på allvar.
Sen förlöser Iron Maiden konserten, med ”The trooper” och kvällens hittills största allsångsövning.
Men det är ingen självklar segerfest för bandet i Göteborg. När Nöjesbladet var på plats vid turnéns Europapremiär i Dortmund för tre veckor sedan bar publikstödet bandet på sina axlar. I kväll är det inte lika självklart för Maiden, entusiasmen är lite som Ullevi är byggt. Den böljar som en våg.
Samtidigt gör det ibland hopplösa ljudet inne på arenan att nyanser, viktiga detaljer och hela sjok av Dickinsons mellansnack ekar iväg mot Nordstan.
Ändå imponerar kvällen. När artister med ett antal decennier och album i kroppen ger sig ut på turné blir det då och då bekymmer. Bandet vill spela nytt, fansen vill ha gammalt. Där är Iron Maiden. Bildade för drygt 40 år sedan och med 16 studioalbum i ryggen skulle de behöva kliva på scenen i eftermiddagssolen för att hinna med fansens obligatoriska livefavoriter. I stället fyller britterna 6 av 15 låtar i setlistan med senaste albumet ”The book of souls”, sånger så långa att de i praktiken fyller närmare hälften av huvudsetet.
Det kräver inte bara ett ordentligt mod. Att de dessutom ror hem vågspelet säger väldigt mycket om senaste albumets höga verkshöjd och vilket gediget och rutinerat band Iron Maiden är.
Gång på gång visar Bruce Dickinson att det där svinet till sjukdom inte kan skrämma så mycket som en ton ur rösten. I den fantastiska ”The red and the black” gör sångaren en direkt lysande insats. Ännu mer övertygar han i ”Hallowed be thy name”.
När han inför ”Blood brothers”, näst sista låten, klipper hela sitt mellansnack för att i stället ta emot flera minuter av öronbedövande jubel är det som att han suger i sig den starkaste och mest effektiva medicinen han kan få.
Fansens orubbliga kärlek.
SÅ VAR IRON MAIDEN PÅ ULLEVI – LÅT FÖR LÅT
If eternity should fail
Stabil och sparktät öppning som bygger stämning medan kvällens sena besökare rusar in genom Ullevis grindar.
Speed of light
Bandet växlar upp. Men medan det ösiga numret från nya plattan får både Bruce och Janick att rusa över scenen är publiken väl försiktig ännu.
Children of the damned
Dickinson får jubel när han kallar publiken för the legacy. Sen kommer introt – och hela Ullevi klappar fram gåshuden. Grym stund med den här 34-åringen.
Tears of a clown
Den tunga och starka nykomlingen får draghjälp av ”The number of the beast”-klassikern innan. Stor Adrian Smith-magi.
The red and the black
Drygt tio minuter Maiden-magi.
The trooper
Kvällens största allsångsdrabbning hittills. Och en adrenalinspruta rakt in i låret.
Powerslave
Stämningen håller i sig. Bruce i brottarmask och Adrian Smith i sitt esse. Stark klassikertagning.
Death or glory
Murrays och Smiths fina soloduell! Dickinsons apdans som redan har fäste i publiken! Gers vita sparkvev! Ännu ett bevis för senaste plattans starka låtar håller skyhög standard, även live.
The book of souls
Episk stund, en av de nya låtarna som landar allra bäst på Ullevi. Med en sällsynt kaxig och rörlig Eddie – tills frontmannen sliter hjärtat ur honom.
Hallowed be thy name
Evig klassiker. Inte ens ljudet rår på den här fina stunden där Bruce verkligen skiner.
Fear of the dark
Folket val, som vanligt. Allsångspubliken uppträder lika mycket som Maiden.
Iron Maiden
Energin är det inget fel på, inte på publiken heller. Men den intensiva hårdrocksklassikern är en av de låtar som går fram sämst i det tveksamma arenaljudet.
EXTRANUMMER:
The number of the beast
Mörkret börjar äntligen att ta över kvällen på riktigt och Maiden får full kraft av både pyro och ljusshow. Snyggt och mäktigt.
Blood brothers
En rejält rörd Bruce tar emot flera minuter av konstant jubel från publiken i stället för att säga ett enda ord. Gåshudögonblick som sedan håller i sig hela numret.
Wasted years
Stark final med både bandet och publiken i den där karakteristiska Ullevistämningen.